
Välgörenhet
När man bor själv (som det heter i Sverige) och har ett eget hushålle (för att citera Lotta på Bråkmakargatan) så vill man - i varje fall vill jag - komma lätt undan med vardagssysslorna. Det är ju ingen större idé att stå flera timmar vid spisen och tillreda gourmetmat som man sedan äter ensam.
Här i Stornoway är lördagen en bra dag, för då slipper man ofta laga lunch. Man går i stället och äter en välgörenhetslunch. Det här är ingen stor stad, men här finns påfallande många välgörenhetsbutiker: Röda Korset. Rädda Barnen och flera lokala organisationer. Och nästan varje lördag ordnas en välgörenhetslunch i någon av stadens många kyrkor. Det är fråga om light lunch, dvs. soppa plus en enorm mängd puddings, dvs. efterrätter. Kanske inte det mest näringsriktiga, men det kompenseras mer än väl av trevligt sällskap. Jag har på flera lördagsluncher umgåtts med ett sällskap på fyra damer i 70-årsåldern och jag hoppas se dem också idag.
Förutom välgörenhetsbutiker och -luncher förekommer det också en hel del välgörenhetsjippon. Ett av de mer spektakulära är en lokal journalist som nästa sommar ska ro från New York till Stornoway. Allt i syfte att samla in pengar. När han för några veckor sedan tränade med en roddtur från Barra till Lewis gick det dock dåligt. En åra brast och sjöräddarna fick rycka ut.
Nu kan någon säga att det finns så mycket välgörenhet här därför att det finns brister i den offentliga servicen. Kan så vara. Men min lilla erfarenhet av offentlig service visar att den i varje fall när det gäller hälsovård är t.o.m. bättre än i Finland. Jag blev i slutet av oktober tvungen att gå till läkare. Inte bara läkarbesöket utan också medicinen som skrevs ut var gratis.
Här kommer lite bilder från gårdagens bilutfärd på ön: