Upp och hoppa! Friskt humör!
En kväll i Hertonäs gårds park. En kvinna joggar med lätta steg och jämna andetag. Hon är knappt svettig än. Vem är det ni ser? Inte mig i alla fall. Jag är hon där borta. Hon som lunkar i ojämnt tempo, flåsar som en ångmaskin och vars ansikte har samma färg som den röda rocken.
Ja, jag har återupptagit joggingen. Det är något som länge funnits på det-gör-jag-aldrig-någonsin-mer-listan. Nu är den listan en punkt kortare, igen.
Jag har aldrig varit vidare intresserad av att jogga. I gymnasiet joggade jag med en vän, men sedan dess har det inte blivit av. Det har drunknat i en massa bortförklaringar. Men idag fick jag idén att försöka. Inspirerad av den vackra miljön. Jag bestämde mig för att jag skallgöra ett nytt
försök. Inte minst på grund av den härliga känslan som fyller kroppen efteråt!
