Laura Hellsten
Bloggen:
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

Berättelsen om Palatset

28.04.2013 15:04

I fredags kväll fick vi oväntat besök - en riktig ängel dök upp i Palatset.

Efter två långa dagar med forskarkollegerna visste jag att på kvällen anländer vårt första retreat par hit för att njuta av god mat, gott sällskap och möjligheten att hitta inspiration och få nya insikter till sin vardag - vad jag inga visste, var att den som skulle dela med sig av visdom och insikter var inga jag, utan en underbar överraskningsgäst som tittade in! :)

Före hon anlände till Palatset tog jag tillfället i akt och delade berättelsen om det nya Palatset med min nya favorit teolog i vårt västra grannland. När jag gjort det, kom jag på att det kanske kunde vara ett uppskattat inslag även här på bloggen :)

Så som många av er redan vet, var Palatsets första boningsplats på Sirkkalagatan, i en lyxig, fin, gammal stenhuslägenhet med högt till tak och stora fönster. Ett år efter det, blev vi tvunga att lämna stället med ganska kort varsel. Därpå följde ett halvår av diaspora, då vi sov på vänners soffor och jag var ute på stugan på Kakskerta. Under den här perioden funderade vi både på att köpa och investera i något större, men fann att dörr efter annan stängdes framför oss... Slutligen fann vi ett egnahemshus som skulle stå tomt under ett halvår och kunde flytta in precis när snödrivorna blivit så stora att jag annars kanske skulle ha snöat in ute på sommarstugan.

Under den våren, hade vi två insikter, för det första, att det är ganska härligt att ha egen gård och för det andra att vi nog ändå vill bo någonstans som känns som ett hem, mera än en lägenhet. Därmed uppfattade vi det som att lyckan var funnen, när vi fick reda på att Friffe (Missionskyrkan i Åbo) hade en trähus-radhus lägenhet till uthyrning, som kunde bli vår! Vi nappade på idén utan att ens ha sett stället!

Och visst var det en fin och härlig lägenhet vi fick på Tegelslagaregatan (som för övrigt finns till uthyrning nu, om någon letar efter ett ställe att bo på i Åbo!?), men väldigt snabbt insåg vi att det var både lyhört och trångt för våra behov. Snabbt började vi drömma om att bygga ut källaren och till och med om att köpa upp lägenheterna bredvid, men levde ändå i tron att ett mirakel skulle behövas för att vi skulle finna en bättre lösning. Mitt i allt detta, bad jag bland annat en sådan här fri formulering:

"Snälla Pappa, kan du inga se till att HESE Heikki Salmela, eller någon annan rik, finsk, kristen affärsman, fick upp ögonen för Palatset och ville stöda vårt behov att fungerande bostadsförhållanden!"

Men sen tänkte jag inga så mycket på det längre. Vi levde kvar och var slutna i tron att om vi inga vinner på lotto, så har vi inga chanser att få något nytt Palats, utan får "nöja oss" med det här. Och tro mig, vi bad nog Gud om dom rätta Lotto-raderna oxå, men ingenting verkade öppna upp sig.

Förrän så, en dag i slutet på januari, när Sofia (som hört om våra diskussioner om flytt, i samband med sommarens kommande bröllop etc.) kom hem till oss en söndag kväll och kläckte ur sig: - Jaha, så ni tänker hyra ett hus? Jag vet inga vart hon fått det ifrån och själv minns hon inga ens att hon sagt något sådant, men jag skred direkt till verket och gick in på Oikotie för att kolla in läget!

Efter en stunds surfande hittade jag sedan ett egnahemshus på 400kvadrat, 5km från centrum som hade mycket lockande fotogalleri....

Jag skrev brev till förmedlaren och förklarade vem vi var och vad vi var intresserade av. Även om jag i mitt innersta kände mig mycket exalterad över denna nyfunna möjlighet, så var jag i mitt sinne ganska skeptiskt - jag visste ju hur många gånger vi redan sett härliga ställen, dit de inga ens släppts oss på visning, bara för att vi inga är en barnfamilj, utan ett kristet kollektiv! Men så, till min förvåning, hörde förmedlaren av sig och frågade när vi ville och kunde komma och kolla! Snabbt samordnade vi oss och samma veckas torsdag hade vi en "date" med det nyfunna huset.

Jag åkte buss hit ut, för att kolla hur länge det tog och hur lång gångsträckan till hållplatsen skulle kännas, medan dom andra åkte bil med Anna. Så redan när jag kom gående och såg kvarteren, omgivningen och huset framför mig, ökade fjärilarnas dans i magen. När förmedlar killen dök upp närmade vi oss ingången och jag läste på postlådan - Salmela...

Sade åt honom: - Spännande! Min småkusin hette Salminen, så det känns på nått sätt så bekant...

Vi steg in genom dörren och det första jag lade märke till var att just ovanför dörren till köket, hängde ett litet trä-krusifix med Jesu på. Vem har nu Jesus på ingången till sitt kök, tänkte jag...

Vi gick längre in och i vardagsrummet fann jag en delikat oljemålning med Maria och Jesus-barnet, som trots sin extrema etno-centriskhet, vann mitt hjärta omedelbart!

När så dom andra kommit, sade jag åt förmedlar-killen att vi är så oerhört tacksamma att vi överhuvudtaget fått komma och titta på det här stället - ofta har vi nämligen mötts med skepsis, i och med att vi är ett kristet kollektiv.

Då svarade han, jaha, nej här var det nog tvärt om, ägarna är själva troende människor och blev bara glada över att höra att dom som flyttar in är uttalat kristna.

Vad kul, tänkte jag och den positiva spänningen över detta hus ökade ännu någon grad. Så gick vi vidare runt och beundrade varje vrå av detta fantastiska bygge - arkitekturen påminner om ett tempel snarare än ett palats sade kollegan i fredags och det ligger nog något i det! Husets potential för de behov vår gemenskap har överträffas med RÅGADE mått och frågade oss själva tysta, att kan det faktiskt vara så att Gud sku vara så oändligt god, att det här är vårt nya palats?

Efter en stunds ytterligare dialog, kommer det fram att hyresvärdarna nog troligen inga har några behov av att sälja huset ifall någon bara betalar hyra, vilket betyder att huset kunde äntligen vara den mera långvarig satsning vi önskat oss och till sista sade mäklaren det rakt ut - det är Heikki och Kirsti Salmela som äger detta ställe! När vi i pannrummet strax därpå stötte på en Take Away Hesburger kaffekopp, var glädjen och känslan av surrealistisk lycka och ofattbar storhet konkretiserad. TÄNK! Gud hade hört min bön! Han tog mina ord på allvar!

Eller som jag senare insåg, kanske jag och vi, nu äntligen, efter en lång och strävsam kamp under den tunga hösten, växt till oss så mycket - formats till den sortens människor - att vi nu var mogna att verkligen ta emot denna storleks gåva. Vi var färdiga att förvalta något så här stort! och nu syftar jag inga enbart på 400 kvadrat och ett tvåvåningshus i ett finare bostadskvarter, utan skeendet i sin totalitet!

Det visade sig nämligen senare att huset hade bara stått här, det senaste året och VÄNTAT på oss! Väntat på att vi var redo att lyfta blicken från det som är omedelbart framför våra ögon, till att inte enbart drömma om nått större och bättre, utan att vara trygga nog att säga - Jag/vi e redo att ta emot det här nu! Jag/vi tror, att tillsammans med Gud, kommer vi att klara huset, tomten, lösöret, depositionen, flytten, dom nya relationerna, lyssnandet till vem som ännu skall flytta in, osäkerheten och Glädjen över att stiga in i nått totalt nytt och någonting helt ofattbart STORT. Vi var redo att öka mängden tillit och då kunde vi även emotta en förvaltarpost med större ansvar.

Sannerligen blev uttrycket - Du skall se upp med vad du ber om, för för det mesta får du EXAKT det! infirat än en gång :)

och det roligaste av allt, tycker jag, är Guds "sense of humor" eller sinne för humor som man väl kan säga på svenska?

Ungefär dagen efter att vi fått se huset och veta att det är Kirsti och Heikki Salmela som äger det, dök vårens kristna storsatsning upp i stadsbilden. Vart vi än vände oss - i bussarna, på banderoller över gågatan, längs broräcken, på radion och även på en stor utomhusreklam pelare strax vid avtaget där man svänger in för att komma till det nya palatset, finns bilder på Hesburger paret och andra kristna i vår stad. Kampanjen pågick under exakt hela vår inflyttnings tid och orden bredvid bilderna ljöd högt och ofelbart tydligt: MAHDOLLISUUS MUUTOKSEEN! (fritt översatt - möjlighet till förändring eller i ordets paralella betydelse: Möjlighet till FLYTT!)

Våra underbara hyresvärdar med bilden och orden som spred sig runt hela vår stad!

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48