Som ett nytt språk
I den skola jag gick i fanns inget skolkök eller ens kök och matsal. Eleverna gick hem och åt på mellantimmen. Ett femtioårigt perspektiv öppnar ett otroligt faktum: Under hela skoltiden hade jag en personlig kock! Min farmor med trettiofem år som prästgårdshusmor i bagaget – aldrig under tio personer till bords – hade kvar sitt matkunnande också på gamla dar. Jag söker fortfarande efter receptet på hennes strömmingslåda.
Vad annat kunde det bli än en helt traditionell rollfördelning när jag bildade familj?
Tidningar innehåller ofta lättlagade recept i mängd. Men för den som inte kan läsa är bokstäver bara krumelurer. Recepten ger en matlagningsanalfabet Stendhalska sjukan, ni vet det där som händer med folk som åker till Florens för att titta på konst och drabbas av den chockerande mängden.
Förändringen började med två artiklar. Den ena lärde mig att ju fler kontaktytor med din vardag du har, dess bättre lever du. En av ytorna är just matlagning. Den som har matlagning på vardagsagendan klarar övergången till pensionstillvaron bättre.
Den andra var skriven av en profet i gymbranschen. Hans budskap var att all träning är dömd att misslyckas för den som äter fel. Boven i hans värld är mat som genomgått för många processer.
Men man går inte ostraffad in på det som varit en kärestas obestridliga revir i tiotals år. Min plats i köket erövrades med ett Pirkkahäfte – och ett kvällsgymnasium. Häftet innehöll recept av typen ”tag en påse pirkkapotatis, en påse pirkkastrimlade rotfrukter, koka upp och lägg i några pirkkakorvar”. Inte kokkonst precis, men det gav en helt ätbar soppa.
Kvällsgymnasiet då? Det höll min fru borta från köket under de timmar som behövdes för att under okontrollerade former få pirkkamaten att vandra till matbordet. Färdiga varma måltider genast efter att hon hållit fyra, fem intensiva kvällslektioner, på bordduk med servetter i färg och någorlunda enhetlig servis, gav resultat.
EU gav den första röda tråden i samlingen av recept. Paella för Spanien, Krakowgryta för Polen. Cypern har sin halloumi, osten som traditionellt görs på fårmjölk och får en krispig yta när den steks.
Halloumireceptet kräver tjugo minuter. Att koka bulgur, Mellanösterns pasta, tar tio–tolv minuter. Bulguren ska stå och dra och under tiden borde man hinna blanda kikärter och soltorkade tomater och klippa ner krukorna med basilika och persilja.
Som dessert kan man att röra ner en burk småbarnsmango i naturell yoghurt, hälla upp i dricksglas och varva med farinsocker. Sista klicken mango överst i glaset är pricken på i:et.
Halloumiost med bulgursallad
Ett paket
halloumiost
2 dl bulgur
3/4 grönsaksbuljongtärning
ca tio soltorkade
tomater i olja
3 dl kikärter
1 kruka persilja
1 kruka basilika
En pressad vitlöksklyfta
3 msk av tomatlagen
vinäger och peppar
Koka bulgur med buljongtärningen i 4 dl vatten. Låt dra en stund.
Skär tomaterna i mindre bitar, hacka eller klipp ner persiljan och basilikan.
Tillsätt de kokta kikärterna i bulgurröran och blanda ner med resten av ingredienserna i en stor skål.
Skär upp halloumi, stek i olja och lägg överst i skålen.
Rolf af Hällström