Frysgrönsaker är helt okej
I den bästa av världar skulle jag äta ekologiskt, närproducerat och färskt varje dag. Men i den näst bästa av världar svänger jag ihop överblivet ris och frysta grönsaker till en på alla sätt skaplig måltid.
Jag älskar att baka, men när det kommer till matlagning är jag ganska lat. Det är sällan jag får till några stordåd till middagar. Och faktum är att jag inte skäms ett dugg över det. Jag har helt enkelt bestämt mig för att det är alldeles underbart att det finns människor som älskar att stå i köket i timmar och tillreda trerättersmiddagar, men att det är lika okej att inte göra det. Dessutom brukar ”snabbmaten” jag lagar oftast bli alldeles tillräckligt god för både mig och dem jag äter med.
Sänkta krav, tack
En söndag eftermiddag kom jag hem klockan tre från kyrkan, efter att ha varit där sedan elva på gudstjänst och årsmöte. Varken tidpunkten eller hungernivån var lämpade för några stordåd i köket, så jag tog några påsar frysta grönsaker ur frysen, några deciliter överblivet ris som stod djupfryst i en kastrull på trappan och stekte upp alltihop med lite kryddor medan jag slarvade ihop en sallad av det jag råkade hitta i kylskåpet – kanske ungefär som Bibelns Maria hade gjort om hon inte hade haft Marta som lagade maten. Det blev väldigt okej. Till och med så gott att jag bestämde mig för att börja steka frysta grönsaker lite oftare.
Jag njuter av somrarna då squashen, broccolin, bönorna, gurkorna och morötterna kommer från famos ekologiska grönsaksland, tjugo kilometer från oss. Men i vardagen, då tiden ska räcka till för allt möjligt och inspirationen inte alltid är på topp vare sig i köket eller annars, kungör jag härmed att det är fullt acceptabelt att ta fram en påse importerade wokgrönsaker ur frysen och steka upp dem på femton minuter. Även när man ska ha gäster. Hellre frysgrönsaker i trevligt sällskap än att aldrig våga bjuda hem någon för att kraven blev för höga.
Bianca Holmberg