– Det var inget lätt beslut att lämna församlingen. Jag hade gett den både hjärta och själ. Jag hade känt en kallelse till församlingen och undrade om jag sviker den. Men det var en tid för förändring på många olika plan.

"Musiken är fortfarande stark inom mig och jag utgår hela tiden från den – jag är en sjungande florist"

KARRIÄRSBYTE.

Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon.

21.10.2024 kl. 16:48

Idag verkar och bor Susanne Westerlund i Jakobstad där hon jobbar som företagare och som florist på Sunds trädgård.

– Jag har talat om att bli florist i 20 år och blommorna var mitt intresse. Musiken var ändå så stark inom mig att jag först utbildade mig till musiker. Överlag drivs jag av det kreativa skapandet, säger hon.

Tanken på att utbilda sig till florist växte fram, och när hjulen började rulla i församlingen efter pandemin tog hon steget.

– Jag är väldigt nyfiken av mig. Jag kom till en punkt när jag ville göra något mera men jag upplevde att jag inte hade redskapen att uttrycka mig.

I församlingen var det en tid av förändring efter pandemin. Hon upplevde också att den ökade administrationen kvävde kreativiteten.

– Det var inget lätt beslut att lämna församlingen. Jag hade gett den både hjärta och själ. Jag hade känt en kallelse till församlingen och undrade om jag sviker den. Men det var en tid för förändring på många olika plan.

När hon började studera floristik visste hon inte var det skulle landa. Det vet hon egentligen inte ännu eftersom lärandet är en pågående process.

– Jag gav studierna ett år och under den tiden gjorde jag praktik på Sunds. När jag kom till Sunds kände jag genast att jag kommit hem.

Innan hon började i Korsholm hade hon ett eget företag för konserter och sångpedagogik. Hon startade upp företaget igen med tillägget ”florist” i verksamheten. Musiken har hon inte lämnat.

– Musiken är fortfarande stark inom mig och jag utgår hela tiden från den. Jag är en sjungande florist.


Allt är harmonier och dissonanser

När hon gör buketter och blomsterarrangemang länkar hon det till musiken.

– Jag skapar musik med blommorna. Det är många fäbodpsalmer som blivit kondoleansbuketter. Liksom inom musiken ska det också i buketten finnas både harmonier och dissonanser. Jag sjunger i färger, och det drar jag nytta av också inom floristiken.

Det har också hennes kolleger fått uppleva. Hur man sorterar blommor enligt färg i crescendo ingår inte i floristutbildningen.

– Genom mig upptäckte också mina floristlärare hur nära kopplad musiken är till blommorna.

Hon ser sig som en länk mellan kunderna och blombuketten.

– Beställaren ger mig förtroendet att läsa in vad de vill ha och jag hjälper dem att förmedla det de vill ha sagt med blommorna.

Förutom att jobba som florist är hon sångerska, dirigent, körledare och sångpedagog. Hon vikarierar också i skolor, bland annat som speciallärare.

– Jag har saknat att jobba med barn och ungdomar. I mitt arbete med musiken har jag studerat och praktiserat musik i undervisningen. Om barn med specialbehov saknar språk att uttrycka sig med kan musiken vara ett kommunikativt hjälpmedel.

Hon hade en nästan tvåårig paus från musiken när hon på våren började ta emot uppdrag. Hon har åtagit sig att leda kammarkören Bel Canto i Jakobstad.

– Min trettonåring som hörde kören öva kommenterade att det märks att du tycker det är roligt och att du kan din sak. Den kommentaren gjorde mig hel.

När Korsholms kammarorkester och Psallite uppför Mozarts Requiem på allhelgona har Susanne Westerlund dekorerat Korsholms kyrka med blommor. Blommorna kommer att finnas i kyrkan under hela allhelgonahelgen.

– Det är ett verk som jag kan utan och innan. Jag har medverkat i det som musiker, som solist, körsångare och dirigent. Nu får jag också visualisera det med blommor.

Blomsterdekorationerna går under temat Från mörker till ljus.

– Längst bak i kyrkan tänker jag mig gråa färger i en karg miljö. Jag vill samtidigt visa på att det finns hopp i mörkret och på väg upp mot ljuset bygger jag upp ett crescendo mot koret. På vägen blir det grenar, mossa och färger i mörkrött, vitt och gult som får flöda vidare genom gulddekorationerna i kyrkan.

Text och foto: Johan Sandberg