JAG SATT tillsammans med några gubbar och drack kaffe när jag ställde dem frågan: Vilken är den vanligaste eller mest bedda eller mest använda bönen?
De var tysta en liten stund. Sedan föreslog någon av dem att det ju måste vara Herrens bön, och de andra nickade och hummade instämmande. Jag svarade med att säga att jag kan ju inte säga att han har fel … men jag tror det finns en annan bön som Gud fått höra mycket mera än den, och dessutom består den av bara ett ord.
Jag kan ju inte klandra gubbarna för att de så lite fundersamma ut med vad jag menade. Men jag tror att den bön Gud fått höra allra flest gånger är ”Hjälp!”. Tänk så många människor idag och genom historien som har ropat till Gud med detta enda ord, ”Hjälp!”, i hopp om att Gud (eller någon) ska höra dem och hjälpa dem. I Nya testamentet får vi läsa om då lärjungarna, mammor, pappor, soldater och många andra kommer till Jesus med denna enda korta bön – hjälp!
Det finns en annan bön som är vanlig, men ofta glöms bort. Vi använder den mycket sinsemellan och vi kanske använder den varje dag men glömmer att säga det till Gud. ”Tack!”
Tacksamhet börjar i hjärtat och vävs sedan in i det du gör och präglar hela ditt liv. En människa som är bitter hela sitt liv genomsyras mer eller mindre av bitterheten. Bättre då att vara tacksam!
NÄR VI bett vår korta bön, hjälp, och Gud sedan svarar på den bönen så hoppas jag att vi kan förundras över Gud. Tänk att han fann en väg där det för mig var ett väglöst landskap. Att förundras gör att vi kan säga tack. Kan du förundras så har du inte blivit avtrubbad. En bitter människa, en djupt sårad och sargad människa, kanske inte kan förundras, men en vanligt funtad människa kan utbrista: Wow!
Vi kan brista ut i ett ”wow!” när vi ser ett vackert landskap. Vi kan brista ut i ett ”wow” och förundras över djur som vi aldrig sett men får se på tv, eller träd, eller grottor, berg, havsbotten, molnen, himlen, stjärnorna …
Min favoritförfattare C.S. Lewis skrev: ”Jag ber för att jag inte kan låta bli. Jag ber för att jag är hjälplös. Jag ber för att behovet strömmar ur mig hela tiden, vare sig jag sover eller är vaken. Det förändrar inte Gud. Det förändrar mig.”
Det förändrar mig. Det är det som är något av bönens hemlighet. Att våga be om hjälp, att säga tack och att förundras över vem Gud är, vad han kan göra och allt det han har skapat – det förändrar oss.