Urda Lindberg har fascinerats av bibliska berättelser ända sedan barn.

Hon sitter vid pianot i sommar

BORGÅ.

Också i sommar blir det kaffeandakter i Borgå, en omtyckt tradition. Urda Lindberg sköter musiken. Som barn fick hon inte klinka på pianot. ”Nå lär mig då!” sa hon till sin pappa som var kantor i Pernå.

31.5.2023 kl. 16:34

Det är många somrar nu som kaffe­andakterna i svenska församlingshemmet i Borgå haft trogna deltagare. Även i sommar ordnas andakter hela juli och en bit in i augusti.

Träffarna är tänkta för folk som kanske är ensamma eller inte har något program eller något sommarställe att åka till, säger Urda Lindberg.

Träffarna har varit så omtyckta att ett antal också ordnats under höst och vinter.

– De som deltar betalar en frivillig summa när de dricker kaffe. Pengarna går till missionen.

Teologassistent Susanna Lindström inleder med en andakt, sedan sjunger man psalmer och också visor ur ett häfte som satts ihop för träffarna.

– Jag är ingen stor pianist, men jag klarar mig! Jag brukar säga att det är med förbehåll vi väljer psalmer, men tills vidare är det bara någon enstaka vi hoppat över för att jag inte kunnat, säger Urda Lindberg.

Nya deltagare är varmt välkomna.

– Om man anser att man inte kan sjunga kan man komma med ändå, samvaron är också viktig! säger hon.

Hon brukar dessutom hålla lite enkel sittgymnastik till musik.

– Det finns berättelser som säger vad vi ska göra, till exempel att vi far ut och ror och då ska vi stiga i båten, dra i repet, böja oss ner och ösa ur båten när den börjar läcka, eller bara sitta och njuta.

– Det där tycker de att är jätteroligt! Sedan dricker vi kaffe med bullskiva och kex och pratar om det som just då känns aktuellt, det kan vara blommor eller minnen från länge tillbaka.

Farao bodde i Pernå

Urda Lindberg har själv livfulla minnen från sin barndom. Hennes pappa var kantor i Pernå, och det var han som lärde henne spela från sex års ålder.

– Jag fick inte klinka på pianot, så då sa jag: Nå lär mig då!

Urda Lindberg och hennes syster satt ofta på orgelläktaren när deras pappa spelade.

– Kyrkan är ett mycket bekant ställe, som ett hem. Vi var ofta med för det fanns inte någon barnvakt.

– Min syster hade en gammal almanacka som psalmbok, vi kunde inte läsa då än. Jag sjöng med om jag kunde, och så satt jag och tittade på och fantiserade om alla föremål, bilder och symboler som finns i Pernå vackra kyrka.

Det bästa Urda Lindberg visste var de bibliska berättelserna i söndagsskolan och senare i religionsundervisningen.

– Som barn placerar man in händelserna i den miljö man känner till. I Pernå kyrkby placerade jag in Farao, och jag visste precis var Potifar bodde och var Jakob och alla hans söner höll till. Jag visste också precis var stenen fanns som Jakob lutade sitt huvud mot när han sov. Det var en stor sten ute på en äng i Pernå kyrkby.

Familjen flyttade från Pernå till Helsinge när Urda var sex år gammal och senare till Borgå, där hon bott i femtio år. Hon har alltid deltagit i församlingens musikliv.

– Pappa tog med oss i kyrkokören när jag var 11 och min syster 13, sedan dess har vi sjungit i kör.