På promenad med barnbarnet, åtta år, skryter jag med att jag känner en expert i Finland. Blixtsnabbt kommer frågan: ”Har han många ’likes’? Har han många följare?” Jag blir svarslös. Det är en uppenbar generationsklyfta.
”Vi borde börja podda”, sa jag både på skoj och allvar till diakon Hanna. Eller publicera på Instagram och få följare och likes. På mina arbetsresor har jag tid att lyssna på poddar som tar upp olika aktuella teman. ”Alldeles som predikan”, tänker jag, bara att omgivningen är en annan. Men vår församlings gudstjänster strömmas i alla fall på Youtube!
Församlingen på sociala medier, vilka tankar väcker det? Det är en följdriktig och nödvändig utveckling, att följa med i tidens ström.
Utveckling sker på alla håll. Därför ska vi börja be ”Vår Fader, du som är i himlen ...” i våra gudstjänster och på våra samlingar. Herrens bön har länge lärts ut i den formen i våra skolor. Den har ord för vår tid.
Min egen utmaning blir att lära mig Herrens välsignelse som direkt tilltal:
Herren välsignar er och beskyddar er.
Herren låter sitt ansikte lysa mot er och visar er nåd.
Herren vänder sitt ansikte till er och ger er sin fred.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Kyrkan ska följa med sin tid och samtidigt vara en motkraft. Allt är inte snabba klipp, många följare och likes. Att seniorer försöker vara ungdomliga, coola och inne är pinsamt. Därför ska vi i församlingen först göra det som vi kan och är bra på ännu bättre.
Att fira gudstjänst, det kan vi, och vi kan ösa ännu mera ur denna rika tradition. Vår vackra kyrka har rum och det finns tid för stillhet och eftertanke, andakt och tillbedjan på det sätt vi är vana vid och på andra sätt. Gudstjänstens tid och innehåll kan variera samtidigt som igenkänningsfaktorn är hög.
Förändring känns, det kan slita i rötterna. Du kan vara försiktigt positiv, kanske nyfiken. Kyrkan är en traditionsbärare, men inte ett museum. Ibland är förnyelse av nöden och länge väntad.