Vi påverkas av allt som sker runtom oss, krig, sjukdomar, strejker med mera influerar vår vardag. Ekonomiska spörsmål trängs med annat som händer personligen i våra liv. I kyrkosfären funderas det också på allt från hur man ska få kyrktaket fixat till knepiga personalfrågor. Det är mycket som engagerar – men låt oss stanna upp och se livet som rusar förbi och ta vara på det som bjuds.
Men … vad är det vi missar då? Jo, mitt ibland oss finns även de små fantastiska undren – men vi märker dem oftast inte.
• Trängsel i metron, stress och irritation, ingen talar eller ser på varandra, och då ... Möter man den varma leende blicken i ett främmande ögonpar, en sådan där som får världen att sjunga!
• En kort solglimt på kall gnistrande snö, en levande tavla och ett fantastiskt skådespel. Men vi frågar oss: Varför blir det inte vår snart? Fast vi kanske ändå inte hinner känna lukten av vårens första regn, höra jorden som vaknar till liv.
• Ta en sekund, blunda, lägg armarna runt ett gammalt träd och låt den skrovliga barkens subtila vibration ge frid och flytta undan känslan av ensamhet en stund.
• Märk kollegan som svagt nynnar under arbetet, hör det stilla skrattet bland boende på ett pensionärshem, saker som ger energi i vår vardag.
Listan kan göras lång och verkar smått romantiserad, på gränsen till barnslig och är inte märkvärdig. Fast, det är den ju! Att kunna använda alla sina sinnen, att få leva och bo som i vårt land, är inte alla förunnat. Vi kan leva, se, be och tacka! Ibland måste det till och med ske någon form av kris innan vi finner livet igen, en glädje i sorgen, levnadslusten, barnatron.
Märta Tikkanen sa ”Man undgår inte döden bara för att man slutar leva”. Så låt oss mötas i ögonblicket, andas, ta in världen runtom och få känna uppvaknandets glädje i det lilla och det stora!
Hilsen, Solveig – mitt i livet!
