Det är en helt vanlig onsdag, jag gör det som brukar ingå i just denna veckodag. Vattengymnastiken brukar inleda dagen, så även nu. Då jag kommer hem känner jag mig mycket väl till mods, min kvällsbön föregående kväll känns som om den slagit in. I min kvällsbön tackar jag för dagen som gått och ber om en ny välsignad dag. Det blev det, eftermiddagen bjöd dessutom på en tur med min goda granne till Lottamuseet i Tusby.
I Finland har vi två officiella bönedagar, den ena i januari där vi ber för kristen enhet, och den andra i oktober, som idag verkligen på djupet påminner oss om fred, mänskliga rättigheter och internationellt ansvar. Det känns bra att presidenten årligen ger ett så kallat plakat om de ekumeniska böndagarna. Dessa dagar har varit en del av mitt liv allt sedan barndomen. I min uppväxtstad Borgå visades alltid på bönedagen en film om kyrkoherden Don Camillo.
Bönen intar, som läsaren säkert redan kommit underfund med, för mig en daglig viktig funktion. Morgonen inleds med att lyssna på Andrum, medan kvällen avslutas med en personlig bön. Att be en bön varje dag känns lika nödvändigt som att andas. Bönen ger mig en inre ro som min dag behöver.
Jag är mycket tacksam över min församlings initiativ att varannan vecka ha en bönevandring, jämte avslutande stund med möjlighet till personliga böneämnen. Utöver dessa varannan vecka återkommande bönestunder har vår omtänksamma diakon lovat ordna en hel dag den 21 april kring ämnet i vår fantastiska lägergård Nilsas. Vi hade en liknande dag även senaste vår, och den gav bönevägkost för oss alla som var med.
Låt bönen bli, och vara, en viktig del av även Din dagsvandring.
