Kontakten med människor är det som Per-Erik Björklund kommer att sakna mest i sitt arbete när livet som pensionär tar vid.
– Jag har trivts bra med folk. Framför allt tänker jag på alla samtal med sörjande och andra i liknande situationer. Det har varit tungt men har gett mycket.
I arbetet som församlingsmästare kommer man lätt i samtal med olika människor, säger han.
– Det här tror jag att många vaktmästare känner igen: Steget att prata med vaktmästaren är ofta mindre än att gå till prästen.
I Per-Erik Björklunds släkt finns en lång linje av kyrkvaktmästare och kyrkoekonomer.
– Jag tror jag är femte generationen, säger han.
Ändå var det inte något lätt beslut att lämna in pappren när tjänsten som vaktmästare i församlingen blev ledig. Vid den tiden jobbade han på Närpes högstadium, där han hade inlett sin vaktmästarbana som 19-åring. Det var ett arbete han gillade och det blev totalt åtta år bland ungdomarna på Mosebacke.
– Jag trivdes väldigt bra i röran på en skolbacke.
Dagen när ansökningstiden gick ut satt han med sina papper ännu lite före klockan fyra. Skulle han lämna in dem eller inte? Till sist stannade han för det första alternativet.
– Men det blev ju 37 år, så det måste ha varit ett bra val! konstaterar han.
Unikt för Närpes
Förutom uppgifterna i samband gudstjänster och förrättningar hör också fastighetsvården till arbetsuppdragen.
– Det som har varit mitt speciella intresse har varit kyrkstallarna.
Närpes än den enda församlingen i Finland som bevarat kyrkstall i någon större omfattning. Totalt är stallarna cirka 150 till antalet.
– Det har tagit en hel del tid, men har också varit väldigt intressant att jobba med dem och söka lite historisk bakgrund till dem.
Att kyrkstallarna i Närpes har kunnat bevaras är inte alldeles självklart. I tiderna kom nämligen ett påbud från kyrkostyrelsen att de skulle rivas för att de ”förfulade kyrkomiljön”, berättar Per-Erik Björklund.
– Men Närpesbönderna vägrade ta bort sina stallar. Det var till och med en som byggde ett nytt!
Attityden är väl något som fortsättningsvis präglar Närpesborna lite, menar Björklund:
– Den där auktoritetsdelen struntar de i.
Nya uppdrag väntar
Också efter pensioneringen finns en hel del sysslor som väntar. Verktygen planerar Per-Erik Björklund inte att
lägga på hyllan, utan de kommer att komma till pass bland annat på Evangeliföreningens lägerområde Fridskär i Nämpnäs.
– Lägergården kräver ett visst engagemang, och det kommer kanske att fördjupas, säger han.
De två äldsta barnen har hunnit flytta hemifrån, men på hemmafronten finns två barn i skolåldern. Nu finns mer tid över för att skjutsa dem till deras aktiviteter.
Det historiska intresset kommer möjligen att få utlopp i hembygdsföreningen, där han varit aktiv tidigare, bland annat som ordförande. Efter ett uppehåll är han nu beredd att aktivera sig på nytt.
– De river i mig och ska ha in mig igen, så någon fortsättning blir det kanske där!
PER-ERIK BJÖRKLUND
Är församlingsmästare i Närpes församling, från och med mars är han pensionär.
Född och bosatt i Närpes. Rötterna är djupa: ”Min mors släkt går tillbaka till 1500-talet här i Närpes.”
Familj: fru Mikaela, fyra barn.
