Om man tar flyget i S:t Petersburg och reser drygt sex timmar österut, över sju tidszoner, landar man till sist i Jakutsk. Här är somrarna varma men vintrarna isande kalla. I december kryper temperaturen ofta ner kring minus 40 grader, och ett köldtöcken lägger sig över dalen vid floden Lena.
Hit kom Joel Norrvik för sju år sedan, utsänd av missionsföreningen Såningsmannen. Det fanns en särskild målgrupp:
– Det som är speciellt för oss finländare är att över 4 000 ingermanländare mer eller mindre tvångsevakuerades till Jakutien år 1942. Den lutherska ingermanländska kyrkan i Ryssland hade bett i flera år om att få gudstjänstverksamhet och en bönegrupp i Jakutsk.
Men lika viktigt var att föra ut evangeliet till jakuterna.
– I Ryssland finns det väldigt många minoritetsfolk. Jakuterna är ungefär en halv miljon, och de talar ett turkbesläktat språk. Många är tvåspråkiga och talar också ryska.
Julgranen på torget i Jakutsk. FOTO: PRIVAT
År2015 kunde arbetet inledas, och tillsammans med missionärskollegan Samuel Laukkanen startade Joel Norrvik en hemförsamling i staden.
– Det var en ganska brokig grupp som samlades. Ungefär en tredjedel var andra generationens ingermanländare, en del var jakuter och vanliga ryssar, och så var en hel del kinesiska studerande som studerade ryska.
Under tiden i Jakutsk lärde han sig ryska ”någorlunda” och lite jakutiska.
– Jag är inget språkgeni, bara en lekman på det området, säger Norrvik anspråkslöst. Alla samtal fördes på ryska, men i gudstjänsten kunde vi sjunga någon sång på jakutiska.
– Jakutiska är ett talat språk, inte så mycket ett skriftspråk. Först under 2000-talet har Nya testamentet översatts till jakutiska.
Jakuterna är ett av de få turkiska folkslag som inte är muslimskt, största delen är schamanister och animister. Trosuppfattningen går bland annat ut på att försöka blidka andar och få dem välvilligt inställda.
– I en schamanistisk familj är det ofta svårt att bryta sig ur traditionen. Den som blir kristen kan i värsta fall uppfattas som syndabock om det händer något dåligt i familjen. Det är därför ett stort steg.
Porten till isstaden. FOTO: PRIVAT
Hur syns Ukrainakriget i Jakutsk?
– I början märktes det inte just alls. Sedan skedde en stor förändring när den partiella mobiliseringen blev aktuell och många kallades in från randområdena. För någon vecka sedan hörde jag att det är många som har stupat. Många ligger också sårade på fältsjukhus.
– Medan jag var där var det ännu många som höll på Putin, men nu vet jag inte riktigt hur situationen är.
Gudstjänst över nätet
Joel Norrvik beviljades aldrig uppehållstillstånd i Ryssland, varför han under de senatste åren också tidvis har arbetat i Ukraina, i den judiska messianska föreningen ”Judarna för Jesus” i Odessa. Han har därför vänner också i Ukraina och följer noga med läget.
– Jag lider med alla som drabbas av kriget, säger han.
Numera är Norrvik pensionär och kan se tillbaka på en mer än tjugoårig missionärstid i Kenya, Mongoliet, Burjatien, Jakutien och Ukraina. Ett stort tack går till Kristinestads svenska församling, som stött arbetet i alla år.
Den lilla församlingen i Jakutsk är inte glömd.
– Vi väntar nu på att den ingermanländska kyrkan ska kunna sända någon evangelist, diakon eller pastor till Jakutsk. Nu håller vi gudstjänsten över nätet så att antingen jag eller Samuel Laukkanen predikar om söndagarna. Vi försöker hålla den kontakten tills kriget tar slut och läget förhoppningsvis normaliseras.
JOEL NORRVIK
Kommer från Lappfjärd. Bosatt i Kemi.
Har arbetat som missionär i Kenya (utsänd av Svenska Lutherska Evangeliföreningen), samt utsänd av missionsföreningen Såningsmannen i Mongoliet, Burjatien, Ukraina och Jakutien. Är numera pensionär.