Hanna Hofman. FOTO: PRIVAT
Hanna Hofman. FOTO: PRIVAT

Med samma behov

Kolumn.

Den lilla världen börjar i den stora. Hanna Hofman gläder sig åt att hennes dotter skrev en ukrainsk flickas namn i snön och åt damen som donerade tre par stickade sockor till hjälpsändningen.

21.12.2022 kl. 18:43

Jag läste en artikel på jobbet om att advent ofta glöms bort, i julstressen, och jag är inte bättre själv. Visst tycker jag det är viktigt att tända ljusen i adventsljusstaken, fast i år tände jag faktiskt andra ljuset i staken på självständighetsdagen, och det gick det också även om det stack till lite i hjärtat och en röst inom mig sa: ”Det där borde du ha gjort i söndags.” Ni vet, den kännspaka rösten som också nu säger åt mig att jag ska hänga upp julgardinerna i köket!

Men varifrån kommer denna röst? Det är ju inte det som är det viktigaste med julen och adventstiden egentligen. Det går lika bra fast samma gardiner hänger hela året, tro mig – jag har prövat det också.

Men jag tror på att vi ska försöka göra mera av sådant som vi mår bra av, då blir adventstiden också en fin och behaglig tid. Igår kväll lade jag och mina flickor oss ner på soffan och lyssnade på en jullåt: ”Låt julen förkunna.” Det var några mäktiga minuter i vardagsstressen. Barnen (5 och 8 år) låg helt knäpptysta, vilket är mycket ovanligt.

Tystnaden gjorde att jag kunde begrunda sångtexten lite mera och det väckte några tankar. Den viktigaste strofen tycker jag är fin och något som verkligen bör bes för: ”Låt julen förkunna att striden är slut /.../ och att människor är människor med samma behov."

I grund och botten har vi alla samma behov, oberoende av hudfärg, ekonomi eller nationalitet. Vi känner oss så små och hjälplösa inför den stora världen – men den lilla världen börjar i den stora, försöker jag tänka. Jag gläder mig åt att min flicka igår skrev en ukrainsk flickas namn i snön och berättade hur duktig denna flicka är på gymnastik.

Ett annat exempel är den äldre damen som jag besökte, som inte vill komma ut bland människor för att hon hör så dåligt. Damen var dock mycket glad för mitt besök och donerade tre par stickade sockor till Ukraina. I höstas kom hon in med många par när vi skulle skicka iväg en hjälpsändning till Litauen. Hon vill hjälpa, och hon vill känna att hon kan hjälpa och behövs: ”Människor är människor med samma behov”.

Med de orden vill jag önska alla läsare en fridfull jul!

Hanna Hofman är diakon i Korsnäs församling.