När Ulla Holmberg var barn på 1940- och 50-talen var jularna enkla. Under uppväxten i Jorv i Esbo och i Helsingfors var det framför allt skolans julfester och julpaketen från Danmark som var stora glädjeämnen.
– Vår mormor och morfar bodde i Danmark strax efter kriget. Min morfar hade en fiskkonservfabrik i Skagen. Därifrån fick vi paket med tonfisk och makrill, vilket var väldigt fint!
Paketen var inpaketerade i vackra julpapper, som sparades och återanvändes nästa år.
– Min lillebror och jag satt och limmade bilder från de danska julpappren på makulaturpapper och så använde vi dem som julpapper.
I Finland var det fortsättningsvis svåra tider.
– Jag minns hur vi förde avlagda kläder till en storfamilj med elva barn i Esbo. Numera skulle det inte förekomma att man går hem till en obekant, fattig familj och ger gåvor, men då gjorde man det.
Inför julen hade syskonen sina egna specialiteter. Ulla Holmberg stickade många tröjor i julklapp, äldsta brodern Sven skrev långa julklappsrim på varje klapp.
– Min mellanbror Rolf hade en hel uppsättning med lackstämplar som han lackade alla julklappar med. Lillebror Hasse som var mest praktisk av oss var duktig på att tillverka pepparkakshus.
Hennes barndomsfamilj var inte särskilt kyrklig, men via det kristna skolungdomsarbetet kom hon med i kristna kretsar där hon fick goda vänner. Hon minns särskilt en julfest i Helsingfors:
– Vi hade så roligt! Vi hittade bland annat på att vara ute på gatan och dansa långdans i en lång rad.
Jular i Österbotten
Under studietiden gifte sig Ulla och Ole Holmberg. Ole prästvigdes och fick tjänst i Kronoby strax före julen 1968. Till Närpes gick flyttlasset två år senare. Där kände de knappt någon från tidigare, men det var ganska lätt att bli bekant med folk, tycker Ulla Holmberg, även om kristligheten i Sydösterbotten fortfarande var ganska sträng jämfört med den hon var van vid.
Ulla och Ole Holmberg med barnbarnet Lina julen 2003. FOTO: PRIVAT
Till familjen hör tre söner. När äldsta sonen Staffan gifte sig med Andrea Lillsjö år 1997 startade en tradition som Ulla Holmberg har uppskattat stort:
– Vi blev bjudna att fira julafton tillsammans med familjen Lillsjö på Josslas prästgård, där Börje och Maj-Gret Lillsjö bodde.
Traditionen har fortsatt också efter att Börje Lillsjö, tidigare kyrkoherde i Närpes, gick bort år 2008.
Josslas var i många år en förfallen före detta kaplansgård, som Börje Lillsjö köpte och renoverade med hjälp av yrkeskunnigt folk. Från jularna på Josslas har Ulla Holmberg många glada minnen. Hennes barnbarn och deras kusiner, som nu är i åldrarna 12 till 25, är alla mycket kreativa och musikaliska.
Börje Lillsjö och barnbarnen i ringlekens virlvar julen 2006. FOTO: PRIVAT
– Kusinerna har varit fantastiska på att ordna jultablåer. De är oförglömliga, med mycket humor! Varje år väntar jag med spänning på vad de ska hitta på.
Julafton avslutas med midnattsmässa i kyrkan, där de yngre generationerna brukar delta.
Julbrevet fyller 25
En viktig jultradition för paret Holmberg är att skriva julbrev.
– Vi var ganska tidiga med datorer i vår familj. År 1997 övergick vi till att skicka julbrev, före det skickade vi Unicef-julkort.
Julbrevet sänds per e-post till dem som bor längre bort. Den som bor närmare kan få sitt julbrev instoppat i postlådan.
Medan man samlar texter och bilder till julbrevet har man också själv möjlighet att tänka igenom vad som hänt under året, konstaterar Ulla Holmberg.
– Det är värdefullt att hålla fast vid att höra av sig åtminstone en gång om året.
ULLA HOLMBERG
Född i Kronoby (flicknamn: Riska), uppvuxen i Helsingfors och Esbo.
Bosatt i Närpes sedan 1970. Har fyllt 81 år.
Har jobbat bland annat som socialarbetare, lärare och översättare.
Familj: maken Ole, sönerna Staffan och Jörgen och fostersonen Raje med familjer.
