”Mamma, var är min mattebok? ” Så här kan det låta en morgon hos oss då skolbarnen ska i väg till skolan. Barnens behov är mångahanda. Behoven av att bli sedda och känna sig älskade visar sig på många olika sätt.
Och föräldrarnas behov? De kan också verka mångahanda men bottnar i behovet av att bli sedd. I arbetsför ålder spenderas mycket av tiden på arbetsplatsen. Att sitta med samma gäng runt ett kaffebord två gånger om dagen fyller vårt behov av vardagskontakter. Det här visste jag då jag i maj 2020 blev mammaledig. Visst funderade jag lite på hur detta skulle lösa sig, men då hade hela samhället stängts ner på grund av coronan så mina funderingar förblev olösta.
Nu, drygt två år senare får jag konstatera att församlingens föräldrarbarnträffar gav mig de viktiga vardagskontakterna som annars arbetsplatsen ger. När man förra hösten fick börja träffas inomhus igen var vi tre trogna besökare. En av dem har blivit en nära vän som alltid säger ”Javisst, kom hit för allt i världen” om jag undrar om vi får komma hem till dem på kaffe. Den andra har återgått till jobbet och sköter vår minsting nu då hon har börjat på dagis.
I höst har vi som mest varit åtta mammor och runt tio barn på en träff. Rutschbanan är i flitig användning liksom briotågbanan, dockhuset och tusch- och färgpennor. Församlingen bjuder oss på kaffe, saft och kex. Efter cirka en och en halv timme brukar vi avrunda men om man inte har bråttom hem så vill barnen gärna fortsätta leka utomhus.
På träffarna finns det viktiga: ett lyssnande öra. Samtalsämnena är många. Middagstips, inköp av barnkläder eller amning. Eller som min vän sa: ”träffarna fyller det viktiga syftet att man kommer i gång med dagen då man har en anledning att ta sig hemifrån”.
Efter årsskiftet återgår jag till arbetet och minstingen börjar vara dagligen på dagis. Där har hon flera ”kompisar” som hon har fått lära känna på församlingens träffar.
