Äntligen är hösten så långt gången att vi är i december. För mig känns november som den absolut tyngsta och längsta månaden under hela året. Löven har fallit och växtligheten vilar. Men första advent brukar bli en brytningstid. I städer och byar sätter man upp julbelysningen så det mörka skingras och ibland har det till och med funnits snö som lyst upp.
I år känns adventstiden annorlunda. Vi har krig i Europa och till följd av det höjd inflation med höjda el- och matpriser. I år får vi verkligen fundera hur vi tar ut svängarna angående advents- och julfirandet.
Tankarna går till barndomens Vasa. Den tända julgranen på torget var stadens juldekoration på 1960-talet, eventuellt fanns någon belysning tänd över Handelsesplanaden och skyltfönstren var så vackra. Jag kommer ihåg hur mamma och jag gick hand i hand till torget för att titta på julgranen. Sedan vandrade vi vidare till stadshuset för att se på Lucia som anlände dit ridande på sin häst. Varje söndag tände vi adventsljuset i ljusstaken vid morgonmålet. På första advent fanns också en pepparkaka bredvid smörgåsen på fatet. Det var adventsstämning, det!
Årets ansvarsvecka som firades i oktober hade temat måttlighet. Ett högaktuellt tema även för advent och jul. Kanske vi med måttlighet dekorerar våra hem och gårdar med julbelysning? Med måttlighet städar våra hem så vi inte kroknar vid grytan på julafton. Med måttlighet firar julen också när det gäller både julmat och klappar. Jag tror vi människor blir tacksammare om vi inte överöses av prylar så att vi kvävs av dem. Kanske årets julklapp kunde vara en upplevelse? Tanken är värd att tänkas! En upplevelse i stället för en pryl. Upplevelsen behöver ju inte kosta något, det är bara fantasin som sätter gränser för vilken upplevelse jag vill ge. Genom en upplevelse kan man göra någonting tillsammans.
Ansvarsveckans tema om måttlighet är aktuellt ännu i jul. Kanske till och med elen räcker under denna vinters blåsfria och kalla vinterdagar ifall vi inte brassar på för mycket? Det gynnar även vår ekonomi och naturen tackar oss. Vår materiella livsstil är som en tickande bomb, nu har vi möjlighet att stoppa ekorrhjulet. Kanske minnena från min barndoms 1960-tal får inspirera mig och min familjs julfirande så att vi gör det med måttlighet i åtanke och byter ut julljusen till ledlampor och sätter på en timer. Sedan får vi njuta av advent och när julen är här, höra hur änglarna sjunger den vackraste julsången om fred på jorden!
Ha en skön advent!
