Ett glatt foto från första körövningen, Linn Laulajainen i gul tröja.
Ett glatt foto från första körövningen, Linn Laulajainen i gul tröja.

I kören finns det plats för alla

pargas.

Den nya Jippii-kören i Pargas har som mål att erbjuda barn och unga en gemenskap där ingen ska behöva känna sig utanför. – Det är fint och terapeutiskt att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, säger dirigenten Linn Laulajainen.

29.9.2022 kl. 15:47

Den nya barn- och ungdomskören som följer Jippii-konceptet hade sin första övning söndagen den 18 september.

– Jag drömmer om en kör med låg tröskel som blir en gemenskap för barn och unga av alla sorter – inte bara för dem som är duktiga på att sjunga, säger dirigenten Linn Laulajainen, som leder kören tillsammans med församlingens ungdomsarbetsledare Solveig Björklund-Sjöholm.

– Jag vill att kören ska vara en plats där man får vila i att få vara barn, ett Guds barn, accepterat, älskat och väl skapat, utan att behöva känna att man är fel på något vis.

Tanken föddes under coronatiden, då barnen plötsligt uppfattades som ett hot – som personer som kunde överföra bobbor till sköra far- och morföräldrar och på det viset utgöra en fara för äldres liv.

– Då kände jag att jag ville ta alla barn och unga under mina vingar och bjuda in till Guds välkomnande famn, där man får andas ut och vara trygg, utan rädsla. Ett ställe där man räcker till, med alla bobbor, hull och hår. Inför Gud får man vara helt accepterad och älskad. Jag ville erbjuda en plats också för dem som är oroliga, som kanske är lite rädda eller ångestfyllda eller annars i kläm.

Hon fastnade för att grunda en kör enligt Jippii-konceptet: ett körnätverk som finns i många länder och som jobbar med en repertoar som hon tycker känns väldigt frigörande. Det finns redan ett tiotal Jippii-körer på olika håll i Finland.

– Det är sånger som kan ta en tillbaka till nuet när man känner sig stressad. Jag behöver dem också personligen, för jag kan också själv tappa bort mig i min oro. När jag sjunger Jippii­låtarna är det som om något faller på plats. Jag inser att Jesus går vid min sida, jag är inte ensam. Jag kan, med Guds hjälp, gå på vatten.

Förkroppsligad gemenskap

Hon skulle önska att evangeliets glada budskap fick beröra alla barn och unga i Pargastrakten.

– Man behöver inte känna sig som en näktergal utan bara känna att man vill vara tillsammans med andra i en vänskaplig och glad anda. Vi sjunger och dansar och skuttar. Den som inte vill sjunga kan spela ett instrument.

Hennes egen familj är troende, och hon vill gärna att också andra barn ska få ta del av den glädje som finns i Jippii-sångerna.

– Jag tycker budskapet är rakt och kraftigt och okonstlat. Det är något jag velat att mina barn ska få, undervisning om hurdan Gud är och möjligheten att träffa andra barn och dela den glädjen.

Hon har själv sjungit mycket i sitt liv, både i olika körer och som solist.

– Jag vet att det är ett hälsosamt och terapeutiskt sätt att vara tillsammans med andra. Det är fint att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, att få uppleva att alla har sin plats. Musik är nästan som förkroppsligad gemenskap.

I en av hennes favoritsånger sjunger man om att Jesus är tröst för den sorgsna, en vän för den ensamma, vila för den trötta.

– Jippii-missionen är ivrig att banda in en hel skiva på svenska och över att åka på turné till Åbolands skärgård nästa sommar med ett segelfartyg och konserter.

Kören skulle behöva någon som kan översätta Jippii-sånger till svenska och hjälpa till med att producera nytt material på svenska. Hon gillar också de pinfärska, svängiga Jippii Youth-popsångerna.

– Vi välkomnar alltså också unga till en egen Jippii Youth-del av kören .

– Det finns också en möjlighet att sjunga solo, så unga har en viktig plats i kören. Alla kan vara med och ha sin egen plats – dessutom är det fint att få vara med och spela in en skiva. En dröm är att engagera Mikael Svarvar för ett körveckoslut med gospelglädje!

Kören övar söndagar kl. 16–17 i Pargas svenska församlings församlingssal. Kl. 17 är det mellanmål och chill för dem som vill stanna kvar.

Sofia Torvalds