– Man märker att diakonin inte är så bekant för alla. Mycket av det vi sysslar med är ju också konfidentiellt, konstaterar Kristina Örn som är ledande diakon i Närpes församling.
För att berätta om verksamheten ordnar hon och de två andra diakonerna, Birgitta Lillbäck Engström och Anders Blomberg, tillsammans samlingar runtom i församlingen. Kvällarna går under namnet ”Diakoner tre på turné”.
– Närpes är ett ganska utspritt område och det finns många byahus, bönehus och bykyrkor. Tanken är att vi ska satsa på dem, och vi åker ut till flera av dem och har en kväll i diakonins tecken. Vi berättar lite historia och vad diakonin gör i Närpes, sjunger och har en andakt.
Det som görs är en hel del: allt från hembesök, samtal, andakter i skolor, dagis och på institutioner, smågruppsverksamhet till den sociala biten med ekonomisk hjälp och matutdelning.
– Om man jämför med hur de arbetar i större städer är de mera av socialarbetare, medan vi i Närpes har tid också för mer traditionell verksamhet.
Till exempel uppvaktar diakonerna i Närpes alla 80- och 85-åringar med hembesök.
– På många ställen har man övergått till att ha kalas för de här åldersgrupperna, men vi tycker att det är värdefullt att vi kan och får göra dessa besök i hemmen.
De flesta vill gärna ha besök.
– Jag brukar alltid fråga om jag får ge ett ord på vägen. ”Jo, läs du bara!” säger de.
Ett gemensamt kalas ordnas för 70-åringarna, och 90- och 100-åringarna uppvaktas av prästerna i församlingen.
Diakonerna gör också andra hembesök.
– Någon kanske säger att vi gärna får komma på nytt, eller så kan vi få tips om att den eller den är ensam.
– Människomötena är något av det bästa i arbetet, säger Kristina Örn. Vi har den där tiden. Närvårdarna som kommer med hemservice har inte tid att sitta och lyssna.
Arbetsgruppen för diakonin har idéat fram en ängel av reflextyg. Ängeln görs på talko och säljs till förmån för diakonin. Foto: Privat
Vänverksamheten har också varit efterfrågad. På sistone har det ändå inte varit möjligt att erbjuda en vän till alla som önskat någon att samtala med. Det har helt enkelt inte funnits tillräckligt med aktiva.
– Nu har äldrerådet i Närpes också uppmärksammat detta och vi ska samarbeta och försöka få ihop en stab tillsammans. Det kommer att vara ett möte snart och en liten utbildning kan kanske ordnas.
Har du själv något motto i arbetet?
– Ja, det är nog den gyllene regeln, säger Kristina Örn. ”Gör för andra det som du vill att andra ska göra för dig.”
Det handlar om att möta människor helt konkret.
– Vi ska inte bara hålla oss inom kyrkans väggar och prata om det som Jesus lärde oss; att alla människor är lika värda oberoende av samhällsställning eller annat. Vi ska också omsätta det i praktisk handling.
En fest för diakonin
Söndagen 11 september firade Korsnäs och Närpes församlingar diakonijubileet med en festmässa i Närpes kyrka. På den efterföljande festen i församlingshemmet delade man berättelser och sånger, och en utställning gav liv åt hur diakonin sett ut genom åren.
Mycket har ändrat, men mycket är lika: också idag räcker diakonin ut en hjälpande hand till den som behöver det mest.