– Jag kommer fortfarande väl ihåg platsen där jag satt när jag fick höra att kyrkan brunnit, säger Alf Kangasniemi, som då gick i samskolan i Kaskö.
Midsommaren 1969 hade han blivit konfirmerad i Sideby kyrka, i den sista kullen som konfirmerades innan kyrkan brann. Som 18–19-åring deltog han sedan i byggprojektet av den nya kyrkan 1971–72.
– Hela samhället blir chockat när en kyrka brinner, säger Bo Storsjö, medlem i församlingsrådet och byggnadskommittén i Kristinestads svenska församling.
– Men rätt snabbt kom man fram till att man ville ha en ny kyrka på samma plats.
Under bygget var det hans far Emil Storsjö som fick ta stort ansvar.
– Man funderade på olika alternativ, och en arkitekttävling utlystes.
De inkomna förslagen ställdes ut som miniatyrmodeller i Sideby skola så att ortsborna kunde bekanta sig med dem. Vinnande ur tävlingen gick arkitekt Erik Kråkströms bidrag: en modern kyrka i en helt annan stil än den gamla korskyrkan i trä. I presentationen sades att planen lyfter fram ”den nedärvda skeppsbyggnadskonsten och det lokala hantverkskunnandet”.
– Det har byggts mycket skepp i Sideby, och det här tog Erik Kråkström fasta på, berättar Siv Hellman, som är nypensionerad diakonissa i församlingen och Sidebybo i många generationer.
Kyrkan kan ses som en båt, med altartavlan som segel. Och altartavlan är faktiskt planerad så att den kan svängas. Den har nämligen två sidor: en för medvind och en för motvind.
– Men vad jag vet så har den seglat i medvind hela tiden! säger Siv Hellman.
Sideby kyrka invigdes av biskop John Vikström 1972. FOTO: Torolf Back
Kyrkan byggs
Byggstarten skedde 1971 med Närpes byggnadsbyrå som byggnadsentreprenör. Lokala byggare från Sideby engagerades, och en av dem var Alf Kangasniemi.
– Jag var diversekarl och fick vara med från första början.
Betong, glas, trä och tegel är de huvudsakliga materialen. Arbetsskedena var många.
– Jag har haft stor nytta av erfarenheterna senare i livet, konstaterar Kangasniemi, som studerade till byggnadsingenjör och har arbetat inom byggnadsplanering hela sitt yrkesliv.
Under utejobben höll byggarna hela tiden utkik efter saker från den gamla kyrkan som kunde komma fram.
– Det enda vi hittade var vindflöjeln som finns på kyrkans vägg idag. Den var ganska brännskadad fast den var i metall.
I församlingssalen finns också ett äldre krucifix. Det hade uppbevarats i den gamla klockstapeln, som kunde räddas undan elden i allra sista stund. Efter branden rengjordes krucifixet och flyttades till nya kyrkan.
– Det var en av de sista sakerna vi flyttade in i kyrkan före invigningen, berättar Alf Kangasniemi.
”En människonära kyrka”
– I början saknade man den gamla kyrkan väldigt, men den nya har varit mycket praktisk och funktionell, säger Siv Hellman. För köket, som är i originalskick, hoppas hon ändå på en renovering.
Som diakonissa har hon märkt att kyrkan passar utmärkt för olika grupper.
– Kyrkan är familjär. Den fungerar för mindre evenemang och för lite större.
Också Bo Storsjö uppskattar den intima känslan.
– Det är inga långa avstånd mellan prästen i koret och församlingen, utan man är nära till. Det ger en större gemenskap.
