Efter att hafirat semester i två hela veckor kom jag verkligen ifrån alla jobbtankar. Kroppen och knoppen fick vila och följa sin inre klockas rytm både på kvällen och på morgonen, men också under dagen. Jag fick ta mig en tupplur då jag kände för det och det var skönt.
Vädret var jättefint och det var dags att plocka fram cykeln. Skönt att susa fram i värmen och att upptäcka naturen som höll på att vakna. Jag tog en tur med cykeln varje dag för att upptäcka vårens blommor och lyssna på fågelsången.
Naturen ger så mycket glädje att det känns som en nåd av Gud. Kriget i Ukraina känns avlägset just där och då – bland fåglar, porlande bäckar, alla sippor och tussilago. Allt väcks till liv och man vill bara känna glädje.
Det känns som om man lever i två vitt skilda världar, en spirande vacker och en ful och mördande med döden bakom ryggen.
Det är svårt att inte känna sorg, ilska och förakt när ett krig får pågå i dagens värld. Många av oss känner ångest.
Psykologens bästa tips är just att gå ut i naturen och röra på sig. Då man är i fysiskt gott skick tenderar även psyket att vara det.
Jag tänker fortsätta med att hoppa på min cykel och trampa iväg i vårens vackra landskap.
