Ann-Mari Audas-Willman är kaplan i Närpes församling. Foto: Privat

Om vi bryter slentrianen …

Kolumn.

I fastan avstår vi för att få rum för något bättre i stället. Vi byter ut slentrianen mot ett medvetet och genomtänkt sätt att leva.

17.3.2022 kl. 13:31

VÅRA ÄGODELAR bestämmer ofta över våra liv. Saker som är tänkta att hjälpa oss i vardagen tar lätt överhanden och blir de som styr. ”Äger du dina saker eller äger dina saker dig?”

Vi lever i fastetiden. En förberedelsetid för påskfirandet. Påsken är den stora dophögtiden i den kristna kyrkan. I samhällen där kyrkan växer, och vuxna kommer till tro och blir döpta, är fastan ofta den tid då man förbereder sig för dopet.

Fastan tänker vi oss ofta som en tid då vi äter mindre eller lämnar bort vissa maträtter eller födoämnen, vi kanske lämnar bort socker eller kött eller alkohol. Det är ett sätt att avstå och försaka. Det är ett sätt att ta tillbaka inflytandet över sitt liv och att påminna en själv om varför man gör det. Det är ingen tävling i graden av karaktär eller uthållighet, det är en vilja att söka ett djup och en mening som vi alltför lätt hastar förbi.

VI AVSTÅR för att få rum för något bättre i stället. Vi byter ut slentrianen mot ett medvetet och genomtänkt sätt att leva. Ibland har vi orsak att avstå från något som vi vet att inte är bra för oss, kanske något som är direkt illa eller skadligt och därför omöjliggör annat sådant som vi skulle må bra av och ha glädje av.

Fastandet har de senaste åren igen blivit mera omtalat i vår kultur. En avstår från choklad, en annan från kaffe. En inför en god vana, till exempel att dela med sig av en summa pengar motsvarande det man man äter ute för varje vecka. En gör dagligen något för någon som absolut inte väntar sig det av en. En inför en ritual för att komma ihåg att tacka och be.

Bakom att avstå, förbättra eller fördjupa möter oss förhoppningsvis en glädje över livets rikedom och mångfald.

Ann-Mari Audas-Willman