Musiken har alltid funnits med i mitt liv. Jag lär ha klappat rytmen redan som ettåring. Som liten gosse sjöng jag med i en barnkör, som leddes av den lokala kantorn. Jag minns då vi skaffade ett piano till vårt hem. Min storasyster tog lektioner, jag spelade bara efter gehör. Min systers pianolärare såg så sträng ut att jag inte ville börja hos henne. Det dröjde flera år innan jag tog mina första lektioner vid Esbo musikinstitut. Jag hade många fina och sporrande lärare där.
När min familj flyttade till västra Nyland fortsatte jag mitt pianointresse där. Min lärare var en verklig virtuos, så jag tackar honom för mycket jag lärt mig.
Men ändå hade jag aldrig tänkt att musik skulle bli mitt yrke. Efter att jag skrivit studenten sökte jag in till Åbo Akademi och ville studera historia. Det saknades ett poäng! Så jag fick fundera vad jag skulle göra under ett års tid. Så fick jag syn på en annons i tidningen att det på Lärkkulla finns en musiklinje. Jag tvekade inte, utan ringde dit och fick en plats. Där fick jag prova på olika musikstilar och instrument. Och så orgel! Det var för mig något helt nytt och spännande. Jag hade provat i smyg i någon tom kyrka, men inte mer än så. Att spela orgel är en häftig upplevelse!
På den vägen blev det. Under året på Lärkkulla blev det småningom klart att jag skulle ha musiken som yrke. Jag sökte både till Sibelius-Akademin och till Konservatoriet i Jakobstad. Till Sibis kom jag inte in, utan det blev ”Jeppis” i ett år. Men ve den som ger sig! Följande vår sökte jag på nytt och kom in till kyrkomusikavdelningen på Sibis.
Att leda körer är något jag uppskattar. Det är glädjande att se när körsångarna engagerar sig och vill lära sig. Entusiasmen hos dem är något unikt, som jag tycker att andra kunde ta lärdom av.
Jag hoppas att kantorsyrket lockar dig som är ung. Du behöver inte vara på något ”visst sätt” för att jobba som kantor. Det räcker att du är målmedveten och har goda sittmuskler på orgelbänken!
