1. Vilka är dina arbetsuppdrag?
Under alla mina år har undervisning varit min huvuduppgift. Flera år var undervisningen koncentrerad till kvinnogrupper, som fanns i församlingarna på 1990-talet. Då undervisade vi i det som var kvinnornas behov just då, till exempel hygienfrågor av olika slag. Vi undervisade också i matlagning och handarbete och på vissa ställen fanns det behov av läs- och skrivträning.
Från 2007 till cirka 2012 var jag involverad i undervisning och hembesök bland HIV/AIDS-positiva. Hembesöken har inte bara riktats till HIV/AIDS-drabbade, utan också till personer med andra utmaningar som äktenskaps- och andra relationsproblem, fattigdom och sjukdom med mera.
Sedan 2017 undervisar jag på Kenyas lutherska kyrkas institut, Neema Lutheran Theological College, för utbildning av präster och diakonissor. Det har varit intressant och roligt, men också utmanande att få vara med och forma kyrkans ledare.
2. Hur ser en vanlig vardag se ut för dig?
De flesta dagar är olika. Men låt oss säga att jag ska göra ett församlingsbesök. Ett sådant besök brukar innehålla både hembesök och undervisning.
En ordentlig frukost hör till, och med åren har jag lärt mig att det är bra att ha med en liten matväska, även om många församlingar brukar bjuda på frukost och lunch. Så en väska med kaffe, extra dricksvatten, banan/äpple, nötter och kanske en yoghurt brukar jag packa innan jag åker.
Det är bra att komma iväg från morgonen. Om det är regntider och man är ute i bushen är det skönt att vara tillbaka på ordentlig väg eller asfaltväg innan det regnat alltför mycket.
Efter hembesöken samlas vi ofta i ett hem för undervisning och samtal. Sådana samlingar brukar vara uppskattade!
3. Hur har covidläget märkts i Kenya?
Kenya har faktiskt inte varit så hårt drabbat av covid som till exempel Europa och USA. Det är vi så tacksamma för.
Precis som i resten av världen stängdes det mesta ner 2020 under den första vågen. Alla skolor var stängda från slutet av mars till årets slut. Hur det påverkat barn och ungdomar i ett långsiktigt perspektiv är svårt att säga. Många har ”försvunnit” under skolnedstängningen; många flickor har blivit gravida och de lite äldre pojkarna fick smak på hur bra det är att förtjäna egna pengar genom att till exempel köra motorcykeltaxi. Då skolorna öppnade igen hade man mycket att ta igen både då det gällde undervisning och att söka upp dem som fallit ur systemet.
Kyrkorna har också varit stängda i vissa perioder. En del började sända sina gudstjänster över nätet, speciellt urbana församlingar. Men det är en stor del som inte har tillgång till internet så många hamnade utanför. Precis som i Finland är det många äldre som lidit.
Våren 2021 hade jag en kurs för diakonissor om hur man arbetar med sjuka, gamla och utsatta. Vi kunde också göra några hembesök trots pandemin. Det var så påtagligt hur just de äldre lidit då barn och barnbarn inte kunnat besöka dem. Här är den sociala kontakten så viktig, och de vi besökte sa att de blev sjuka. Då vi frågade på vilket sätt, sa de att de var sjuka inuti.
Rut Åbacka
Född i Övermark. Utbildad farmaceut.
Bor i Kisumu, Kenya.
Missionär i Kenya sedan 1991 med en paus 2004–2007, utsänd via Svenska Lutherska Evangeliföreningen.
Avtalsförsamlingar är Kristinestad, Närpes, Malax-Petalax, Pedersöre, Borgå, Jomala, Petrus och Vanda.
Hobbyer: Film, böcker, handarbete, pussel och matlagning.
