Bokmalens tankar

Kolumn.

Som präst i en växande församling har jag sällan tid för ordentlig uppdatering eller komplettering av mina teologiska kunskaper. Vanligtvis får jag nöja mig med en hastig genomgång av ett stycke i en bibelkommentar eller i bästa fall en kortare predikan hos Luther eller kyrkofäderna. Uppdateringen av det teologiska kunnandet blir alltför splittrat och fragmentariskt. Dessvärre är det inte riktigt lätt att hitta böcker i trosläran som på ett naturligt sätt skulle grunda sig på vår kyrkas bekännelse och samtidigt vårda ens trosliv som pastor och själasörjare.

3.2.2022 kl. 06:00

Under det senaste halvåret har jag fått bekanta mig med ett verk som jag varmt kan rekommendera alla som söker andlig och teologisk förnyelse. Den amerikanska Missouri-
synoden publicerade för några år tillbaka ett samlingsverk om trosläran: Confessing the Gospel. A Lutheran Approach to Systematic Theology I-II. Fritt översatt: Ett lutherskt sätt att bekänna det glada budskapet.

Utgångspunkten är förbluffande enkel. Den kristna trosläran får och ska helt enkelt utveckla vidare det som Jesus själv sade i Johannesevangeliet 3:16. ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” Guds eget ord i Gamla och Nya testamentets skrifter är den kristna trons enda norm och källa medan de lutherska bekännelseskrifterna utgör ett sant uttryck för denna lära.

Författarna bekänner sig till Bibelns fulla ofelbarhet. Man tar samtidigt avstånd från både fundamentalismen och en ”liberal” syn på Bibeln. Även om Bibeln stärker och verkar tro, är det just evangeliet om Jesus Kristus och hans frälsningsverk som kommer först. Tilliten till Bibeln är alltså strikt taget en följd av ens tillit till Kristus. Visst saknar jag djupare reflektion kring vissa frågor. Men just den ärliga tillbakagången till Bibeln och den lutherska bekännelsen i sin helhet, såväl i teorin som i praktiken, får mig att känna djup andlig glädje och inspiration.

Marko Sjöblom, kaplan i Larsmo församling.

Marko Sjöblom