Medan vissa saker stannar kvar i minnet är det skönt att få lämna bakom sig det som inte blev som man ville eller tänkte. Livet är ju sådant att det sällan blir så som vi planerar. Det kan ändå bli bra och vi får gå in i det nya året med ny förtröstan, nytt hopp och nytt mod. I Hebreerbrevet 13:8 läser vi ”Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.” I vår ständigt föränderliga tid är det skönt att det finns något bestående att falla tillbaka på.
Som diakoniarbetare möter jag många människor i olika åldrar och livssituationer. Från de minsta som kommer med sina mammor eller pappor till församlingens föräldra-barngrupper till de äldre som jag hälsar på och träffar i olika sammanhang. Det är mycket som skiljer oss människor från varandra men ännu mer som förenar oss. Det är väldigt givande att få umgås med de äldre. Deras vassa kanter har slipats ner och de är ofta ödmjuka och fulla av livsvisdom och erfarenheter.
Alla behöver vi gemenskap med andra samt någon som ser oss och bekräftar oss. Under livets gång får vi våra sprickor och blir lite kantstötta. Just som de kantstötta människor vi är får vi finnas till för varandra och dela varandras glädje och sorger. Gud kan använda våra sprickor och bygga upp något fint och användbart av dem.
Under hösten samlades diakoniarbetarna i Borgå stift till Forumdagar. Tanken var att vi skulle samlas i Tammerfors, men pandemin gjorde att evenemanget fick ordnas på distans på webben. Vi fick bland flera andra föreläsare möta Jonas Helgesson från Sverige. Han avslutade sitt inspirerande tal till oss med uppmaningen att börja på med det vi vill göra och att Gud kommer att möta oss halvvägs. Det vill jag ge vidare till dig idag. Räkna med Herren då du går in i det nya året!
Malena Vesternäs, tf diakoniarbetare i Nykarleby.
