Kaokobergen med staden Opuwo i nordvästra Namibia är en ganska svåråtkomlig och avlägsen plats. När Namibia blev självständigt 1990, från den sydafrikanska ockupationen, fanns många kyrkligt aktiva i Opuwo, men ingen kyrka att gå till.
– Vid Opuwo tar den fasta bebyggelsen slut och trakten bebos av nomadisk befolkning som lever på boskapsskötsel, säger Kaj Andersson som är pensionerad kaplan i Vanda svenska församling.
Han har varit med sedan starten på nittiotalet när Vanda svenska församling fick sin vänförsamling i Opuwo. Han har också besökt orten tillsammans med andra representanter från församlingen ett antal gånger.
– Det jag först tänker på när jag tänker på Opuwo är våra vänner där. Och just nu är jag orolig över hur de klarar sig under coronatiden. En biskop i Namibia har dött i covid-19. Få människor har blivit vaccinerade mot corona i södra Afrika.
Kaj Andersson berättar om sin gode vän Johannes Tolu som är född och uppvuxen i Opuwo. Han rymde hemifrån för att kunna gå i skola.
– Hans föräldrar ville att han skulle vara herde för familjens boskap, men tack vare två finska missionärer kunde han gå i skola och utbildade sig till präst. Han är Namibias enda dhimbatalande präst.
Johannes Tolu och hans fru Hilya hör till dem som hälsat på i Vanda svenska församling. Tolu har även översatt Nya Testamentet till dhimba, ett av många språk i regionen, tillsammans med ett översättningsteam.
Kyrkbygge med förhinder
Under nittiotalet bidrog alla sju församlingarna i Vanda med budgetmedel och en frivillig insamling för att bygga en kyrka och ett församlingscenter i Opuwo. Man besökte också Opuwo med finska arkitekter och planerna var stora, bygget skulle kosta en och en halv miljon finska mark. När man hunnit bygga ett par bostäder som skulle finnas i anslutning till den ännu obyggda kyrkan kom nittiotalets lågkonjunktur och pengatillströmningen ströps från den kyrkliga samfällighetens håll.
– Budet var att ni får göra vad ni kan med det ni fått. Då gjorde man i stället en mycket enklare konstruktion med väggar av lertegel, ett brant tak av korrugerad plåt och sittplatser för omkring femtio personer, säger Andersson.
Kyrkan invigdes 1994. Den lutherska församlingen i Opuwo har blivit tio gånger större under tjugo år, och 2014 uppgick medlemsantalet till 2000.
– Folket där är vana kyrkobesökare. De ordnar flera gudstjänster varje söndag på olika språk.
Att hålla kontakt med vänförsamlingen i Opuwo är inte alltid det lättaste på grund av ständiga elavbrott och dålig uppkoppling i bergstrakten. På grund av den långa resan har man inte heller kunnat ordna någon församlingsresa till Opuwo. Men Vanda svenska församling fortsätter med att genom budgeterade medel avlöna en präst i församlingen där.
– Våra vänner och vänförsamlingen i Opuwo är ett ständigt förbönsämne.