Och det han sett hittills har överraskat honom positivt.
– Det känns jätteroligt att vara här, både i arbetslaget och i själva jobbet. Det är ganska smått och nätt här. Folk är ärliga och står med fötterna på jorden. Det känns enkelt, säger han.
Han började för ungefär en månad sedan som moderskapsvikarie för en av ungdomsledarna. Han har i huvudsak hand om ungdomsarbetet i Jeppo och Munsala.
Marco Harju kommer från Nedervetil och har två äldre bröder som bägge jobbar i kyrkan. Sedan två år tillbaka bor han i Jakobstad med sin familj som består av fru och två barn, den äldre är snart fyra och den yngre har nyss fyllt ett år.
– Jag är halvfärdig teolog. Sedan någon gång när jag blir vuxen vill jag bli präst.
För fyra år sedan, när sonen föddes, skiftade prioriteringarna. Då bodde de i Åbo.
– Vi ville komma närmare våra rötter, far- och morföräldrar och resten av familjen, när vi fick barn. Jag var trött på studierna och började jobba. När lönen börjar komma in är det ganska svårt att ge upp den biten. Så länge man är ensam går det bra att leva knappt som studerande, men det vill man inte göra när det kommer barn in i bilden.
Ungdomsledarjobbet i Nykarleby är hans första församlingsjobb sedan han återvände till Österbotten. Han har jobbat som försäljare och med ungdomar på After Eight.
– När vi fick vårt andra barn var jag hemma med henne en tid. Det är jätteviktigt för mig att vara hemma med barnen medan de är små. Sedan ringde Mia Anderssén-Löf och frågade om jag var intresserad av det här vikariatet. Då hittade jag mig i Nykarleby.
Hur ser din arbetsvecka ut?
– Måndag och tisdag är planeringsdagar som jag försöker hålla rena. På onsdagar är vi ungdomsledare i Zachariasskolan och Topeliusgymnasiet för att hälsa på ungdomarna och prata med dem. Det är jättekul att vi är välkomna dit. På onsdag är det också hjälpisskolning.
Torsdagar är han i Jeppo. Då är det ungdomskväll på Loftet . Före det har han också minior- och juniorgrupper i Jeppo.
– Vi leker, har charader eller spelar något. Till min hjälp har jag hjälpisar och några föräldrar. Det är bra att vi är många för det kan gå ganska vilt till ibland med barnen.
På fredag har han ungdomskväll i Munsala.
– Utöver det har jag smågrupper, samtal och är med konfirmander på gudstjänster, har lektioner för dem och är på läger.
Är du en lägermänniska?
– Så länge jag var barnlös var jag det. Sedan dess har jag inte varit från mina barn mer än en natt så jag vet inte hur jag kommer att hantera det. Jag får ta det som det kommer.
Har du några visioner som du ska förverkliga?
– Jag har jättemycket respekt för det jobb som gjorts före mig och först måste jag känna in det. Ungdomsarbete är ju ett jobb som man gör med sin person. Man måste utgå från sig själv som det främsta arbetsredskapet.
