Skytte blev Elisabeth Mattssons gren – av en slump.

Hon vill pröva sina vingar

HOUTSKÄR.

Två somrar har Elisabeth Mattson fixat blommor och skött fastigheter vid kyrkan i Houtskär och Korpo. Hennes dröm är att ta över hemgården liksom henne förmoder Elisabeth gjorde på 1700-talet – och tävla i skytte.

1.9.2021 kl. 12:38

18-åriga Elisabeth Mattsson har i två somrar sommarjobbat med att ta hand om kyrkogården och fastigheterna vid kyrkorna i Houtskär och Korpo. Hon har också städat kyrkan, hängt upp psalmnummer och arrangerat blommor inför gudstjänster och förrättningar.

Hon studerar för att bli trädgårds­mästare och har ett år kvar i yrkesskolan.

– Jag har alltid tyckt om att odla. När man jobbar som trädgårdsmästare blir det så tydligt vad man gör: man ser till att det finns mat. Mat behöver vi alla, utan det går det inte så bra! säger hon.

Hennes dröm är att starta ett eget företag och odla frukt och grönsaker.

– Jag får ta över vår gamla släktgård. Redan på 1700-talet fanns det en kvinna som hette Elisabeth som tog över gården. Henne är jag släkt med i rakt nedstigande led, berättar hon.

Hennes pappas familj har sina rötter i Houtskär och på Åland, hennes mamma har rötter på fastlandet – Elisabeths morfar kom ursprungligen från Karelen.

Vad är det så som får en 18-åring att bestämma sig för att stanna kvar i Houtskär?

– Naturen och friheten, säger hon.

Elisabeth Mattsson håller på med sportskytte på tävlingsnivå. År 2020 vann hon regionmästerskapet med nytt regionrekord. Det är behändigt att hon kan träna hemma, på familjens ägor.

Att hon blev intresserad av skytte var mer eller mindre en slump.

– Jag och en kompis besökte en marknad i Houtskär. De hade små tävlingar och man kunde bland annat tävla i luftgevärsskytte. Jag var tretton år och vann damklassen. Samma sommar var det OS i Rio, och när jag tittade på tävlingarna fattade jag att det här var en idrottsgren jag kunde bli bra på.

Att Elisabeth Mattsson vann en skyttetävling som 13-åring handlade inte bara om tur: hon har jagat med sina släktingar sedan hon var barn.

– Jag var tre–fyra år när jag sköt med luftgevär för första gången. Min farmor var helt förskräckt!

Hennes dröm är att träna hårt, tävla så mycket hon kan och får, och se hur långt vingarna bär.

– Jag skulle gräma mig över det senare om jag aldrig hade försökt. Jag vill träna och kämpa, så att jag vet till vilken nivå jag kan nå med de kunskaper jag har.

Sofia Torvalds