För mig som för många blev det en onlinekursernas tid. Jag har hunnit med kurser i våld i nära relation, lågaffektivt bemötande, nästan en hel KBT-utbildning, blivit både yin-yoga-instruktör och retreatledare, allt mer eller mindre från min soffa. Men framför allt hittade jag konstkurserna. Jag hittade en kurs som beskrev sig som ”en arkeologisk utgrävning av själen” och var en Jung-inspirerad kurs i kreativitet och utforskandet av det undermedvetna. Jag menar, vem kan motstå en sån sak?
Så, när isoleringen och hopplösheten växte fanns det något att ta tillflykt till. Skapandet. Det har varit svårt för mig att vara utan gudstjänsterna. Streaming funkade inte för mig då det kändes som att avskildheten snarare underströks än minskade. Utan kyrkorum och ritual förlorar jag kontakten, jag börjar undra: vad är det här egentligen? Jag behöver uppleva, förkroppsliga, delta i.
För mig är tron ordlös. Visst kan vi försöka förklara men för mig gör förklaringarna i bästa fall att jag kan ana mysteriet bakom. Den obeskrivliga Guden, den ofattbara nåden, korsets gåta.
Min Gudslängtan kan inte uppfyllas av ord eller teologiska förklaringar. Även de understryker för mig hur långt borta allt är, snarare än nära. Ibland undrar jag: varför skapade Gud mig så här? Till en svartsynt skeptiker med skriande Gudslängtan? Jag måste erkänna att det är en jobbig kombination.
I konsten hittade jag ett sätt att umgås med det ordlösa. Ni som har vägarna förbi Mariehamn i sommar kan titta in på vårt café där jag ställer ut mina fynd från den själsliga utgrävningen.
Utställningen kommer heta ”Under” och behandla förundran, underjorden, det undermedvetna och underverk. Välkomna att se vad jag hittade i mitt utforskande och kanske förundras med mig.
My Ström är diakonitjänstinnehavare i Mariehamn.
