Kerstin Lillbåsk har många järn i elden. Hon gick i pension från sin diakonisstjänst för 8 år sedan, men fortsätter aktivt i församlingsarbetet. Bland annat är hon engagerad som förtroendevald, kyrkvärd, textläsare och i diakoninämnden.
– Jag brinner fortfarande mest för diakonin. När man har jobbat i över fyrtio år är det som om det skulle finnas kvar hos en.
Hon är infödd Närpesbo. Efter studierna vid Diakonissanstalten hann hon arbeta i tre och ett halvt år i Lovisa innan hon återvände för att jobba i hemförsamlingen.
– Här var jag i exakt 40 år på dagen, så jag hann jobba 43 år i lutherska kyrkan.
Utöver församlingsengagemanget är hon aktiv i en mängd föreningar. Hon är ordförande för Närpes Röda Kors-avdelning och för Vasa svenska synskadade, som är en förening med arbetsområde från Oravais i norr till Kristinestad i söder.
– Det bästa med att vara pensionär är att man väljer vad man vill göra. Du har inte den där klockan du måste följa och allt det där du måste. Nu är det fritt fram!
Mycket av hennes tid upptas av engagemanget i Röda Korset.
– Vi har ett välfungerande lopptorg. Det riktigt blomstrar nu! Coronapandemin har gjort att folk handlar jättemycket på loppis.
Röda Korsets lopptorg fungerar på ideell basis. Flitiga frivilliga ordnar och ser över loppisgrejerna.
– Folk ger så fina saker. Varje vecka sorterar vi kläder och möbler, som folk tar kontakt och frågar om vi vill ha. I kväll ska vi köra ihop ett dödsbo. Det som vi inte får sålt på lopptorget packar vi ihop och skickar till Röda Korsets logistikcentral i Tammerfors, främst kläder. Därifrån sänds de ut i världen.
Intäkterna går bland annat till underhåll av den viktiga nödbostad som Röda Korset upprätthåller i Närpes. I bostaden kan familjer bo tillfälligt till exempel efter en brand eller annan kris.
Vad är ditt tips till den som vill göra en insats för medmänniskorna?
– Ta gärna kontakt om du vill vara med i Röda Korset, eller i diakonisyföreningen.
Diakonisyföreningen grundades för nästan 35 år sedan, och vi är ännu medlemmar med som var med från början. Vi har ett fadderbarn i Tanzania, och så samlar vi in pengar så att vi till exempel kan ge julbidrag åt någon familj som har det kärvt här i Närpes. Under pandemin har det varit paus, men vi kommer att fortsätta. Vi tar gärna med fler medlemmar!
Har du något motto som följt dig i livet?
– När jag blev diakonissvigd 1970 fick jag ett bibelord från Diakonissanstalten. Det var: ”Sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.” Det har burit mig många gånger. Jag har tänkt att Han har kallat mig och gett mig vissa gåvor, och det har han inte ångrat. Det är viktigt att vi tar vara på det som Herren har gett oss, efter bästa förmåga.
