Kurt Högnäs senaste bok "Någon gav vinden ton" utkom i fjol.

Kurt Högnäs framåt mot öppnare tider

KRISTINESTAD .

Coronatiden har varit utmanande för både klienter och personal på serviceboendena. Kurt Högnäs tycker ändå inte att tillvaron känts alltför kämpig.

28.4.2021 kl. 00:00

På Kristinahemmet i Kristinestad bor Kurt Högnäs. Hans fru Gunnel flyttade till serviceboendet redan 2018. Själv flyttade han in för ungefär ett år sedan, precis när coronapandemin slog till. Han tar situationen med ro.

– Visst är det lite besvärligt, men inte skulle jag tillmäta coronan alltför stor betydelse. Det är mest fråga om att man är försiktig och passar på vad man sysslar med, säger han.

Paret Högnäs har trivts bra på Kristinahemmet. Men när man har hunnit fylla 90 som Kurt Högnäs förändras livet och tar nya spår.

– När man är så här gammal så är ingenting perfekt. Man måste vänja sig vid att krafterna inte räcker till hur länge som helst.

Kurt Högnäs arbetade som språklärare i Kristinestad i över 30 år. Han är också en uppskattad poet som gett ut totalt 19 diktsamlingar sedan han debuterade med Början av liv 1955. Hans senaste bok, Någon gav vinden ton, kom ut så sent som hösten 2020.

För en tänkande och skrivande person blir tillvaron sällan enformig. Så inte heller nu.

– Dagarna har aldrig varit långa för mig, konstaterar han.

Han läser, gärna sådant som går på djupet. Och dikter skriver han fortfarande, så som han gjort i över 60 år.

– Det är det som ligger mitt hjärta närmast! Jag skriver helt enkelt om det som känns meningsfullt just då.

Sina familjemedlemmar har de träffat regelbundet när restriktionerna medgett det.

– Anhöriga får komma och träffa sina nära efter att de bokat tid, berättar Riitta Palmberg som är avdelningsskötare på Kristinahemmet. Vi har ordnat ett rum med plexiglas mellan klienten och anhöriga där de anhöriga får träffa klienterna 15 minuter åt gången. Gästerna behöver vara noga med att desinficera händerna och använda mask.

Antalet besök per dag begränsas av att rummet måste städas och vädras mellan besöken.

– Det är tungt att klienterna inte får kramas och komma nära dem som besöker dem. Vi har ju också dementa klienter här, och för dem är det svårt att förstå varför man måste sitta så långt ifrån varandra. Många hör dåligt, och när man bär mask är det inte heller lika lätt att tolka ansiktet och minerna. Det har varit jobbigt.

Nu ser alla fram emot att läget ska börja ge med sig.

– Vi hoppas att vi så småningom kan gå ut med klienterna, och att anhöriga kan umgås utomhus med de boende. Nästa vecka har alla boende fått andra dosen av vaccinet, så då borde det börja se ljusare ut.

Har församlingen kunnat vara närvarande?

– Församlingens andakter har varit på paus, eftersom det inte varit möjligt att samlas i grupper med fler än 6 personer fram till slutet av mars. Nu i april ändrades restriktionerna, så att 10 personer kan samlas, säger Riitta Palmberg.

– Men vi har alltid möjlighet att ta kontakt med diakonissan eller prästen ifall en boende vill träffa någon från församlingen eller blir sämre. Då kan enskild nattvard ordnas.

Och i påskas hade de som ville möjlighet att delta i nattvarden. Vi hade det uppdelat så att 5–6 personer i gången tog emot nattvarden i vår dagsal.

Den gången var också Kurt och Gunnel Högnäs med.

Text: Pian Wistbacka