Bergöbon Iris Sjöberg upplevde en riktig Saltkråketillvaro som barn.
– Jag är uppvuxen längst ute i havet. Min pappa jobbade på Rönnskär lots-
station, och där tillbringade vi somrarna. Vi flyttade ut sista maj och hem sista augusti där jag gick i skolan i byn. Till Rönnskär längtade jag! Vi lekte, simmade, rodde och åkte ut till fartygen.
För Iris Sjöberg och hennes man, infödd Bergöbo också han, var det ett självklart val att söka sig tillbaka till hemön efter studierna. Hon är utbildad reklammerkonom vid Svenska köpmannaläroverket i Helsingfors.
– Jag blev glad när man uppmanade mig att söka tjänsten som kyrkoekonom i Bergö församling.
Hon arbetade inom församlingsekonomin i över tjugo år och trivdes med det. Men till sist kom en punkt när det sade stopp.
– Jag åtog mig kanske för många uppgifter. I en liten församling med få anställda måste uppgifterna fördelas på dem som finns. Folk kunde ringa nästan mitt i natten – och jag svarade. Jag tänkte att något hade hänt. Och för personen som ringde var det ju viktigt att få tag i någon.
Hon beslöt att säga upp sig och pendlade ett tag till olika jobb i Solf och Vasa. Sedan gick hon en kurs till skolgångsbiträde och arbetade på skolan i Bergö som assistent. Före pensioneringen 2013 jobbade hon som diakon i församlingen i sex år.
– Det var en rolig tid! Det bästa är människorna man träffar. Jag har också haft lyckan att ha bra arbetskamrater och chefer.
Under många år var hon ett av församlingens viktiga ansikten utåt.
– Det händer sig faktiskt fortfarande att folk ringer och frågar mig om församlingsärenden: Hur gör man? Vem kan man vända sig till?
Bergö församling är minst i Borgå stift med sina knappt 400 medlemmar. Byn har ett starkt föreningsliv och god sammanhållning.
– Folk samarbetar bra här! Det finns människor med idéer och framåtanda, och återflyttare som aktivt engagerat sig i olika ärenden. Var och en kämpar för det som de tycker är viktigt och som de tycker behövs i byn. Vi är glada över att det finns så mycket service som det finns på en liten ort som det här.
”Det finns så mycket där man står!”
Iris Sjöberg har varit en mångsysslare i förenings- och hembygdssammanhang, men har trappat ner på senare år. När hon blev tillfrågad om att vara med i en grupp som samlar in material inom projektet Människan och landhöjningen kunde hon ändå inte tacka nej.
Projektet har som mål att ta fram Kvarkens skärgårds kulturhistoriska berättelse.
– Jag hittar hela tiden nya saker som jag tycker man kan forska i. ”Det här har jag inte hört berättas om”, tänker jag. Det finns så mycket där man står! Och om man bara öppnar munnen och frågar så kommer det fram mera.
Hon har alltid tyckt om att skriva. Dikter är en favorit.
– Jag hör till den utdöende sorten som skriver på rim. När jag guidade i kyrkan frågade någon om jag inte kan läsa någon av mina egna dikter. Jag sökte och sökte, men tyckte inte att jag hittade något som dög att läsa i kyrkan.
Så kom dikten Helgmålsringning om hemöns lilla kyrka till. Den avslutande tredje versen lyder så här:
Från havet lägrar vindar sig
på saltstänkt kyrkogård.
En bister nordan sveper in
runt sjöfolks minnesvård.
Här huttrar vi i minsta fläkt
från syd och ost och väst.
Men helgedomen finns för oss
i vardag, sorg och fest.
Jag sjunger tyst och tyst jag ber
Ditt evangelium
i heligt kyrkorum.
