I tider av osäkerhet och oro är det naturligt att vi griper tag om det trygga och bekanta. Åtminstone för mig har herdepsalmen – Psaltaren 23 i Bibeln – blivit särskilt viktig och kär just i tider av oro och otrygghet. Det är inte heller förvånande att det i katakomberna i Rom finns en av de allra tidigaste avbildningarna av Jesus. Avbildningen föreställer Jesus som den gode herden med ett får på sina axlar.
När vi nu står inför den gode herdens söndag känns det bra att få gripa tag om Jesus egna ord om att han är den gode herden. Han bär omsorg om sin hjord. Och beskrivningen av den gode herden går som sagt tillbaka till vårt Gamla testamente och särskilt till Psaltaren 23. Där har vi beskrivningen av herden som leder på rätta vägar, som vandrar med i den mörkaste dal och som leder hem till Guds hus.
Själv finner jag att det sammanhang i Psaltaren i vilket herdepsalmen ingår – psalmerna 22,23 och 24 – bildar en fantastisk helhet. I psaltarpsalm 22 beskrivs nämligen den lidande tjänaren som utbrister ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Även i övrigt utgör psalmen i många stycken en fondvägg för Långfredagens händelser.
I den 24:e psaltarpsalmen är tonen helt annorlunda. Här är det ärans konung som drar in. För mig blir det ord om den segrande Herren Jesus som regerar i härlighet. Sammanhanget för herdepsalmen talar därför om det goda herdeskapets förutsättningar och följder. Jesus har gått den svåra vägen för dig och mig i sitt lidande och i sin död och han inbjuder oss att ta emot honom som kung också i våra liv. Den gode herden har gått från lidande till härlighet. Och Han styr ännu hela världsförloppet i enlighet med sin plan och sina tankar. Och det om något är tryggt att veta.
