Hon växte upp i ett prästhem.
– Så jag visste också om avigsidorna. Jag var inte en som ville predika, men jag tyckte om församlingsarbete, säger Ebba-Stina Beukelman.
Hon studerade teologi när det inte ännu var möjligt för en kvinna att bli präst, men tänkte att en lektorstjänst kanske skulle passa henne. Istället gifte hon sig, flyttade till Holland med sin man, fick barn.
Väl tillbaka i Finland hittade hon frivilliguppgifter i hemförsamlingen i Solf.
Hennes yngsta son gick i dagklubben och när det behövdes en vikarie för dagklubbsledaren frågade kyrkoherden henne.
– Jag tänkte att det går jag väl i land med, när det bara var från sportlovet till medlet av maj.
Hon såg sig inte som en barnledare. Men ännu på hösten hade de inte hittat någon som kunde leda dagklubben så hon gick med på att jobba ett år till.
– Under tiden började jag känna att det här är roligt, det här tycker jag om.
Hon blev kvar, gick en barnledarutbildning.
– På det här sättet fick jag en plats i församlingsarbetet, som jag gärna velat ha.
Gudstjänst på barnens villkor
I maj går Ebba-Stina Beukelman i pension.
– Det är nog mötet med barnen och mötet familjerna som jag tar med mig starkast.
Hon har uppskattat att få ha en del i barnens kristna fostran. Eftersom hon själv bor i Solf har hon sett dem också på fritiden.
– Några år framåt kommer jag att möta barn som säger ”hej Ebba-Stina”, men sen slutar det och då tror jag nog att jag kommer sakna det väldigt.
Hon berömmer det arbete som gjorts i stiftet med att hålla barnledarna uppdaterade,ordna utbildningar, bygga gemenskap och ge arbetet en tydlig profil.
Teologin i bakgrunden har varit ett stöd.
– Och lika mycket som den teologiska utbildningen har nog det att jag vuxit upp i en församling varit till stor hjälp. Jag känner mig hemma i en församling, den är som mitt andra hem, en naturlig miljö för mig.
Hon berättar att hon jobbat mycket med att utveckla gudstjänstlivet.
– All verksamhet ska peka på gudstjänsten, den är församlingsverksamhetens kärna.
– När jag kom tyckte jag att familjegudstjänsten mycket var en gudstjänst för barn på vuxnas villkor, nu har den mer och mer blivit för barn på barnets villkor.
Solf är en ort där många barnfamiljer bosätter sig. Familjeverksamheten startar från Föräldrabarn-träffen, som spelat en viktig roll också för Ebba-Stina Beukelman.
– Det var där jag blev bekant med dem som hade jämnårig barn och vi umgås fortfarande.
En morgon i veckan kan familjer träffas, äta frukost tillsammans och sjunga med barnen.
– Vi har något år haft tusen besökare. Här ska tröskeln vara så låg som möjligt, de får känna att de är en del av församlingen och det är inte besvärligt att komma med små barn till gudstjänst.
Vad ska du gör som pensionär?
Hon skrattar lite.
– Jag har inga färdiga planer. Jag har massor med planer. En son bara flinar åt mig när jag säger ”det ska jag göra som pensionär”, han inser bättre än jag att jag nog inte kommer hinna med allt.
Hon vill tillbringa tid på sitt sommarställe, odla en del. Bara det blir möjligt att resa vill hon besöka barn, barnbarn och släkt som bor utomlands.
– Sen kommer jag nog att fortsätta i församlingen, som församlingsmedlem och som frivillig. Jag är själv ganska nyfiken på hurdan pensionär jag blir.
