Lena Nyfelt, Madeleine Englund-Svenlin och Samantha Holmberg är gruppledare för var sin smågrupp.

Smågrupper bjuder 
till gemenskap

Larsmo.

En stärkt Gudsrelation, gemenskap, stöd och systerskap. Det är ord Madeleine Englund-Svenlin, Lena Nyfelt och Samantha Holmberg i Larsmo använder när de berättar varför de är med i en av församlingens smågrupper.

31.3.2021 kl. 10:12

I församlingen vet man i detta nu om tretton smågrupper, men det kan naturligtvis finns flera. Trots att församlingen hjälper till att organisera och starta grupperna, är gruppernas antal inget självändamål.

– Vi strävar efter att bygga upp ett informellt nätverk av smågrupper för att dela material och böneämnen, säger Madeleine Englund-Svenlin.

I Larsmo har man valt att tala om smågrupper för det är både neutralt och samtidigt beskrivande. Samtidigt håller det tröskeln till medverkan låg, Av samma orsak talar med heller inte om ledare för grupperna, utan kontaktpersoner.

Englund-Svenlin är tillsammans med Anna Liljeqvist koordinator för smågrupperna. Det betyder att alla som önskar vara med i en grupp kan ta kontakt med dem.

– Vi kopplar ihop en grupp som passar önskemålen, vill man till exempel ha en grupp där alla är i samma livssituation, i samma ålder eller så. När vi har en grupp återkommer vi. Och faktiskt, det har funkat. För tillfället väntar någon på en grupp för par, någon annan för familjer. Väntetiden får inte vara längre än någon månad.

När en ny grupp startar är de med på första träffen, om gruppen så önskar.

– Då berättar vi lite om hur en samling kan se ut och att man får samlas i församlingens utrymmen. Men grupperna får ju göra som de själva vill.

Hur kan det se ut?

– I vår grupp börjar med att dricka kaffe. Vi förflyttar oss från kaffebordet och samtalar om boken vi läser och så avslutar vi med bön.

I Lena Nyfelts grupp har man vanligtvis ingen servering.

– Vi börjar med att alla får säga hur de har det och nämna böneämnen. Vi följer inte något färdigt material utan vi delar livet och ber.

Hon var med i en grupp som startade i Bosund för tio år sedan. Gruppen var ganska stor och vid årsskiftet beslöt man dela den i tre.

– Delningen var inte rolig. Vi kände att vi förlorade något. Men nu jag är glad att vi hann göra det innan coronarestrktionerna satte in.

Samantha Holmbergs grupp har nyligen startat.

– Jag var utan grupp en tid men längtade efter en för den ger så otroligt mycket. Vi är några mammor i byn som träffas dagtid med våra barn. Det var ganska självklart att fråga dem om de ville vara med i en grupp. Och på den vägen är det.

Madeleine Englund-Svenlins första grupp startade för sju–åtta år sedan när de flyttade till Larsmo.

– Det var jobbigt att inte ha ett sammanhang som nyinflyttad. Men vår husbyggare startade då en grupp för familjer. Det var jättefint, också för barnens skull.

Samtliga har nu en grupp enbart för kvinnor. Men det finns också grupper för män och blandade grupper. Speciellt ungdomarna har blandade grupper.

I grupperna har man tystnadsplikt. Förtroende är viktigt.





Johan Sandberg