Redan i tonåren hjälpte jag till i olika barngrupper i församlingen och sedan kom jag att jobba många år som barnledare i olika församlingar, den längsta tiden i Närpes församling. När jag för några år sedan började jobba på daghem föll en viktig bit bort från mitt umgänge med barnen, nämligen att få ge dem den kristna fostran. Därför är onsdagskvällarna så viktiga nu – då har jag knattemusik i vårt lilla bönehus i byn. Redan på trappan möts jag av sångglada barn som har så mycket att berätta. Under kvällen får vi sjunga om det som ger oss alla en så viktig grund att stå på. Vi förundras över någon bibelberättelse, som nu senast om Sackaios och ordet förlåt. ”Det kan vara så svårt”, sa ett barn.
En sång som följt med mig under alla år är ”När det stormar”. Också en så enkel barnsång kan lära oss någonting viktigt. Vare sig det stormar, blåser eller susar i våra liv så är Gud stark och hjälper i alla situationer.
När det stormar, när det stormar,
när det stormar runt om kring.
Gud är stark när jag är svag, hjälper mig ta nya tag …
Barnen kan lära oss så mycket bara vi ger oss tid att vara närvarande. Behöver de hjälp så ber de om hjälp, är de ledsna så gråter de och vill bli tröstade, och är de glada så visar de det med hela kroppen! Vi borde närma oss Gud på samma sätt som barnen, spontant, med glädje och med ärlighet. Vi är ju Guds barn!
Bönen får vara spontan – Herre hjälp! Vi får glädjas över allt Gud ger oss, varje dag finns det något att tacka för. Vi får ärligt bekänna allt inför Honom, det som vi ångrar att vi tänkt, sagt eller gjort under dagen.
Då kan livet bli en fest – vare sig det stormar som mest med en massa problem, blåser med lite lagom bekymmer eller bara susar och vardagen rullar på som vanligt runtomkring oss.
