Jag har alltid tyckt speciellt mycket om kaniner. Det är någonting i deras väsen som tilltalar mig. Kaniner är för det mesta fredsälskande varelser, som vill leva sina liv i lugn och ro.
”Låt mig få leva mitt liv, som jag vill leva det”, tycks de tänka. ”Jag låter ju också dig leva ditt liv på ditt sätt.” Det är något finkänsligt i deras sätt att vara som jag tycker om.
Och vinner du en kanins förtroende är ni för alltid vänner. Den finkänsliga och respekterande kärlek din kanin visar dig hittar du ingen annanstans.
Min första kanin brukade ibland slicka mig i ansiktet när jag låg på tamburmattan. Då kände jag hur mycket han tyckte om mig. Det var min barndomskanin. Han fick springa lös i trädgården och han kom när jag ropade. När det var varmt ute låg han utbredd på marken och flämtade med sin rosa tunga. Han tyckte om äpplen, men åt inte så gärna morötter. Jag drömmer fortfarande om honom ibland om nätterna.
När barnen var små adopterade vi tre kaniner till familjen. Var och en hade sin speciella personlighet. Idag, nio år senare, finns bara en av dem kvar. Hon som alltid visste vad hon ville. Hon som hade tydliga gränser för sitt revir. Hon är numera en mild och trött äldre dam. Och i motsats till min barndomskanin så älskar hon faktiskt morötter.
På tal om revir, ja. Och integritet. Varje kanin försvarar sin integritet och sin personliga sfär på olika sätt. Vår numera äldre kanindam var alltid den som tydligast visade sina gränser i yngre dagar. Men varje kanin har sin egen gräns. Du får inte komma hur nära som helst utan tillstånd.
Och det här är också något jag gillar med kaniner. De är fredsälskande och milda, men det finns också en gräns. Hur snälla som helst är de ändå inte. Inte dumt snälla. Det finns en gräns. Någonstans. Och var den går är upp till varje kanin-individ själv.
Nu gissar kanske någon att jag inte bara skriver om kaniner just nu, utan också om oss människor. Och att jag uppskattar människor som är som kaniner: fredsälskande och finkänsliga. Som låter dig leva på ditt eget sätt. Och som själva lever på sitt eget sätt och drar sin gräns precis där de vill ha den.
Kom ihåg: Du är född fri. Och skapad fri. Du har rätt till din egen plats på jorden. Men du har bara rätt till din plats. Inte till någon annans.
Detta utlåtande skulle våra kanin-vänner åtfölja med en bestämd, men vänlig stampning.