Yngve Lindqvist fick sitt engagemang för kyrkan med modersmjölken.
– Jag följde med till Nagu kyrka under alla de stora högtiderna redan som barn. På den tiden fanns det inte bilar i vart och vartannat hushåll. Så vi åkte kyrkbuss, minns han.
Själv bor han fortfarande kvar i barndomshemmet, ungefär 10 kilometer åt Korpohållet från Nagu kyrka.
– Jag kommer framför allt ihåg julmorgnarna, då kyrkan var överfull. Det kom tre kyrkbussar till julottan – två från Storlandet och en från Lillandet.
På 90-talet lockades han med som kandidat i församlingsvalet och blev invald till kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Nagu. Efter sammanslagningen satt han med en period i gemensamma kyrkorådet, och sedan i kapellrådet i Nagu och församlingsrådet i Väståboland.
– På sätt och vis var det roligare att sitta med i församlingsrådet då Nagu var en självständig församling. Det kändes närmare på många vis. Nu blir det lite så att vi ska försöka bevaka skärgårdsförsamlingarnas intressen i den stora församlingen – och det är inte riktigt samma sak.
Tidigare kände han att han som församlingsrådsmedlem hade mer makt att påverka. Men han påpekar att också kapellråden har stor makt – om de tar sig den makten.
– Till en början fick vi jobba ganska mycket för att verkligen kunna påverka frågor som berörde Nagu i gemensamma kyrkorådet. Vi fick kräva att frågor först skulle behandlas av kapellrådet, och först sedan gå till gemensamma kyrkorådet.
Han berättar att en av stridsfrågorna handlade om fastigheter. Nagu församling hade ganska mycket mark och utarrenderade tomter.
– Det var en mjölkko som vi inte vill strypa för att få en kortsiktig vinst.
Just nu jobbar man mycket med församlingens strukturer. Också där tycker Yngve Lindqvist att det är viktigt att bevaka de lokala intressena.
– Det finns krafter som arbetar för att få bort kapellråden, eftersom de upplevs som bromsklossar. Men vi i skärgården håller samman och har våra egna nätverk.
Själv tycker han att det är viktigt att folk kan påverka vad som sker i församlingen också på lokalplan. Det är viktigt att ha en egen präst, kantor och församlingsmästare.
– Det är inte bra för församlingstillhörigheten om folk lokalt känner sig påtrampade. Då finns det risk för att de röstar med fötterna.
Just nu längtar han allra mest efter att coronaepidemin ska ta slut och man ska kunna återgå till normal församlingsverksamhet.
– Och så hoppas jag att församlingen får sådana medarbetare som verkligen vill jobba för den.
