Det har blivit mycket mys i soffan för syskonen Vilja, Vienna, Mila och Ilon Vornanen medan de varit i karantän. Men föräldrarna har också sett till att de gått ut en stund varje dag.

Coronakarantän: ”Som ett tre veckor långt pyjamasparty”

Solf.

Hur är det att börja året med hela familjen i coronakarantän? Sovmorgnar och mera skärmtid får tummen upp av barnen, det tråkigaste har varit att inte få träffa kompisarna.

5.2.2021 kl. 12:57

Susann Nabb-Vornanen insjuknade i covid-19 på nyåret och hennes man Jan en dryg vecka senare. För familjens fyra barn blev det efterlängtade jullovet förlängt med tre veckor i karantän.

Hur kändes det när mamma och pappa blev sjuka?

– Knasigt, säger nioåriga Vienna Vornanen.

Var ni rädda?

– Nä, inte så mycket, säger Vienna.

– På natten då jag skulle sova så var jag nog rädd att mamma skulle döden dö, säger sjuåriga Mila.

– Barnen har inte pratat så mycket, men speciellt på Mila har man märkt att hon nog varit lite ängslig. Samma gäller minstingen Ilon, han vill helst vara nära-nära, fastän jag inte tror han förstått riktigt vad det handlar om, berättar Susann Nabb-Vornanen.

Det tyngsta med att bli sjuk var den psykiska delen: rädslan för att det skulle bli värre, för att få de allvarliga symtom eller följdsjukdomar som hon hört om under hela coronatiden.

Barnen hade inte funderat så mycket på coronan tidigare. Vienna och tioåriga Vilja hade distansundervisning på våren. Mila som går i ettan berättar att de i skolan pratat om att lära sig använda datorn, ifall någon får corona och de inte får vara i skolan.

Hur är det att vara i karantän? Vad har ni gjort när ni varit hemma?

– Det är tråkigt, säger Vienna och Mila.

– Vi har mest spelat på telefon och dator.

– Vi har sovit jättesent varje dag.

– Och så har vi gjort Tiktoks!

– Ute har vi varit en gång varje dag i alla fall, säger Vienna.

Det har föräldrarna sett till – en dag sprang de 30 varv runt huset. De har också haft läxor och skoluppgifter att göra. Men Susann säger att det varit svårt att få barnen motiverade då de inte haft några tider att passa. Trots sena morgnar – det har blivit helt normalt att äta frukost klockan 13 – har dagarna känts långa.

– Jag fasar för hur vi ska hitta tillbaka till vardagsrutinerna igen!

Det har blivit mycket skärmtid.

– När 4-åringen pratar om att ”joina gejmet” och att vara ”noob” och pro” så vet man att han tillbringat för mycket tid med telefonen, säger Susann.

Vanligen är hon en ganska rastlös person, men sjukdomen tog all energi. Det gav dåligt samvete när de inte orkade hitta på saker att göra med barnen.

– Bara för att man tömt diskmaskinen har man fått lägga sig och vila!

Nu och då har familjemedlemmarna gått varandra på nerverna, men trots omständigheterna har det varit ganska mysigt att umgås så mycket med familjen.

– Då man inte haft saker man måste göra eller ställen där man måste vara så har umgänget varit så kravlöst. Bara att ligga bredvid varann och se på telefon, eller bädda ner sig i soffan tillsammans.

Vad ska ni göra när karantänen tar slut?

– Leka med vänner!

– Åka pulka!

Susann säger att hon allra mest saknat friheten.

– Att man dagdrömt om att fara till Sale för att köpa glass säger väl en del!

Familjen är tacksamma för allt stöd de fått från olika håll.

– ”Byssbor” har hört av sig och erbjudit sig att fara och handla eller koka mat åt oss. Vi fick till och med en chokladask i postlådan!

Sista dagen av karantänen firar de med pyjamasparty, precis som de firade nyårsafton (minus raketerna).

– Vi ska dra ned alla madrasser, täcken och kuddar och bädda ner oss framför tv:n i vardagsrummet och äta pizza och andra godsaker och bara vara glada över att livet återgår till det normala.

Emelie Wikblad