KRISTINESTAD. Eivor Kronlöf kommer ursprungligen från Pedersöre, men hon och hennes man Stig har bott i Lappfjärd hela sitt yrkesverksamma liv. Numera är de pensionärer. Genom åren har de varit engagerade på många olika sätt i församlingen.
– För mig började det med barnkören, söndagsskolan och ungdomsverksamheten, berättar Eivor Kronlöf.
– I tonårstiden gjorde det intryck på mig när en av våra rikssvenska gäster, Bjarne Skog, sa att Guds ord är som dynamit. Det vill jag vara med om! tänkte jag genast. Det börjar hända saker när vi lever i Guds närhet.
Familjegrupp och ungdomscafé
Som nyinflyttade småbarnsföräldrar i Lappfjärd var det inte så lätt att komma in i samhället, där de flesta andra hade sin släkt nära. Eivor och Stig Kronlöf ville gärna verka inom församlingen, men hur? I Kristinestad hade man testat konceptet med familjegrupp.
– Vi tänkte: det här gör vi i Lappfjärd också. Vi samlade en handfull familjer, kyrkoherden var också med. Programmet gjordes upp på barnens villkor.
Familjegruppen blev en livlina för Eivor Kronlöf. Det blev bibelundervisning och samtal om föräldraskap medan barnen lekte i lekrummet, det blev pulkadagar och gemensamt midsommarfirande. Bitarna föll naturligt på plats när alla tog hand om de uppgifter de ville göra.
– Det här vill jag vara med om, det här tar jag ansvar för, sa folk i gruppen. Så var det fördelat på ett enkelt sätt.
När barnen växte kom tanken på att ordna ett ungdomscafé. Konfirmandföräldrar tillfrågades om de ville vara med, och så startade Café Magasinet på fredagskvällarna.
– Två föräldrapar hade turvis ansvar för kvällen tillsammans med ungdomsarbetsledaren, som så småningom tog över ansvaret helt och hållet.
Kristen i vardagen
När tre församlingar slogs samman till en bildades distriktsråd i Lappfjärd, Sideby och Kristinestad med ansvar för att administrera frivilligverksamheten. Eivor Kronlöf är ordförande för distriktsrådet i Lappfjärd.
– Distriktsråden samlas gemensamt varje höst och vår och drar upp riktlinjerna för vad vi vill göra. Sedan kan vi engagera fler för att förverkliga planen.
Eivor Kronlöf är också med i planeringsgruppen för Pärlbandet, en samling för kvinnor.
– Det är en jätteintressant grupp som hållit på i ungefär tio år. Temat vi utgår från är ”Jesus i min vardag”, och så bjuder vi in människor som berättar om olika saker ur sina liv. Vi får dela livsvandringar.
Också här fungerar planeringen fint.
– Folk gör det som behövs, och mitt i allt har vi ett helt program för våren och hösten.
Bön är viktigt för Eivor Kronlöf, men coronaläget har lett till en lång ofrivillig paus för bönegruppen. Hon ser fram emot att få bjuda in sin bönegrupp igen så fort det är möjligt.
– Jag vill gärna samlas till bön, med både personliga böneämnen och bön för samhället.
Hur hittar vi nya människor som vill engagera sig i församlingen?
– Jag har funderat mycket på det här, men har inte någon patentlösning för hur vi ska hitta folk. Ibland lyckas det bara inte. Vissa är projektmänniskor som behöver nya saker att engagera sig i, andra trivs med att jobba mer långsiktigt.
Eivor Kronlöf inspireras av Tomas Sjödins bok Den som hittar sin plats tar ingen annans. Sjödins ledarskapstanke är att om man hittar folk som brinner för något, och om de får berätta vad de vill göra, då fungerar verksamheten. Det är ingenting man kan tvinga fram.
– Mitt råd är alltså: Gör det som du tycker om, det du har fallenhet för, det du kan. Gör inte det du tycker att du måste, utan det du tycker är roligt!
Vad är ditt motto för frivilligarbetet?
– Det som jag ofta tänkt på är ett bibelord som säger att vi får gå i ”beredda gärningar”. På vanlig svenska betyder det: Färdiga uppgifter väntar på dig! Det har både varit en ledstjärna och en bön: Låt mig få gå in i de uppgifter som väntar på mig.
