Emma Audas vill skapa verksamhet för dem som längtar efter nästa steg och efter andlig fördjupning.

Andlig fördjupning handlar om att skapa utrymme för Gud att verka, det handlar inte om att prestera

Åbo.

Emma Audas tror att tystnad och regelbundenhet är två nycklar till fördjupning.

21.1.2021 kl. 14:35

Vad ska man göra för den grupp av församlingsmedlemmar som inte vill ha grupper? Och hur kan församlingen stöda dem som vill ha andlig fördjupning? Det var de här två frågorna som fick församlingspastor Emma Audas att starta kursen ”Andlig fördjupning” i Åbo svenska församling.

– Vi har mycket lågtröskelverksamhet i församlingen, men vad kunde vara nästa steg? Det är viktigt att vi inte bara har nybörjargrupper.

Kursen består av tre träffar där alla deltagare möts, men bygger i huvudsak på individuell handledning. Emma Audas skräddarsyr innehållet och ger deltagarna en ny uppgift varje vecka, exempelvis en böneuppgift eller att reflektera kring ett bibelställe. Hon har samlat på sig flera goda råd för den som längtar efter fördjupning.

– En gammal kristen paradox är att allt är upp till oss och upp till Gud samtidigt. Det som är utmanande för oss människor när det gäller andlig fördjupning är balansen mellan att själv göra något och verkligen tro på att det egentligen är Gud som gör allt arbete.

– Vi måste ha ett visst mått av självdisciplin, men det handlar inte om vad jag klarar av eller om vad jag ska prestera, det handlar om att skapa ett utrymme för Gud att verka.

Tystnad är a och o

– Vi säger att vi är olika och att inte alla behöver tystnad, men jag tror inte på det där längre. Jag tror att vi alla behöver tystnad för att bli uppmärksamma på vad Gud vill säga oss. Vi behöver stänga av alla intryck då och då. Det är väldigt mycket begärt av oss att vi ska stilla oss på bussen.

Hon tror också att det är viktigt att markera att man för en stund ser inåt.

– Det kan vara att du tänder ett ljus, sätter dig i en viss stol eller gör korstecknet.

Som med alla nya vanor är regelbundenhet en nyckel.

– Det viktiga är att ha en rutin, något man följer och har bestämt sig för.

Det är fint om man kan stilla sig varje dag, anser hon.

– Samtidigt måste man vara nådig mot sig själv, i ett småbarnskaos är det kanske inte möjligt. Gammal visdom säger att man ska förbinda sig till något som känns löjligt smått eller oambitiöst, för det kan bli tungt att gå omkring med känslan av att man inte lyckas.

Under en period hade hon själv bäddat för tystnad och fokuserade på fördjupning till hundra procent.

– Men ingenting hände! Jag tror det var Gud som sa: Nä hördu, jag underordnar mig inte dina metoder.

Kristen tro är inte magi.

Det vi gör är inte formler för att något ska hända. Vi kan bara bädda för det.

Ulrika Hansson