Helena Sten har ställt ut sina filtar vid Korsnäs bibliotek.

Av restgarn gör hon konstverk som värmer

korsnäs.

Helena Sten kom på idén göra filtar åt barnen som föddes på flyktingförläggningen i Korsnäs. Och sedan har hon bara fortsatt.

11.12.2020 kl. 14:48

Hösten 2015 anlände många flyktingar till Finland. Hundratals av dem kom till lilla Korsnäs, där en flyktingförläggning placerats.

– Det var konstigt och märkvärdigt på alla vis, minns Helena Sten.

Mötet med flyktingarna väckte hos många en vilja att hjälpa. Hon var själv med i föreningen Baltikumvännerna som drev loppis och klädinsamling. De började samarbeta med flyktingförläggningen och förde dit kläder och husgeråd.

– Det var ju ett stort behov, det var oändligt.

En del kvinnor på förläggningen väntade barn och Helena ville hjälpa dem. Så hon använde det hon hade. ”Jag gör barnfiltar åt alla nyfödda”, beslöt hon. Av hennes restgarn blev det åtta filtar åt åtta nyfödda, som hon överlämnade till mammorna.

Sedan var det svårt att sluta. Nu har hon stickat och virkat åtminstone 160 filtar.

Det är många kilogram garn som gått åt. En del garn har hon köpt själv, men till största delen är det återanvändning av material som annars kanske gått till spillo. Garnen har kommit både från kända och okända.

– Folk skänker restgarn åt mig, större och mindre nystan. Så gör jag filtar på cirka en gånger en meter. Jag stickar och virkar, byter om så jag inte ska få ont i händerna. Alla möjliga färger. Det blir som det blir.

Garnnystanen räcker så långt de räcker, så hon får kombinera färger och måla små konstverk med de garn hon just då har till förfogande.

– Det är spännande. Ibland blir de väldigt speciella, ibland riktigt fina.

Helena Sten

  • Född i Petalax, bor i Molpe.
  • Pensionär. Har tre vuxna barn.
  • Tycker om att sjunga i kör, promenera och läsa.


”Jag håller på så länge jag kan”

Filtarna har gått vidare bland annat via Baltikumvännernas insamling. En del har Helena Sten donerat till mammalådor som packats av Hoppet stjärna eller av Röda korset – och senast till ett upprop som en privatperson startat för att skicka lådor till flyktinglägret Moria på Lesbos.

Med sina vänner på Facebook har hon nu och då delat bilder av alstren.

– Min dotter sa: Mamma, du ska göra en blogg eller nånting.

Helena lät sig övertalas till en utställning vid Korsnäs bibliotek. Där finns ännu i december en del filtar att beskåda, och foton av sådana hon redan sänt iväg.

Det är roligt att få ge bort något. Helen Sten vet att det på många håll redan stickas och tillverkas saker. Om det är någon som skulle vilja hjälpa och inte ännu kommit igång tänker hon att filtarna kan vara ett exempel.

– Det behöver inte kosta mycket, men det här att få skapa med händerna och se det växa fram är roligt.

Kanske finns det redan material i skåpen som kunde återanvändas.

– Om inte annat får de haka på och ge mig mera garn, för jag håller på så länge jag lever och kan.

Text: Emelie Wikblad
Foto: Maria Mannfolk

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46