Mats Björklund är kyrkoherde i Solfs församling.
Mats Björklund är kyrkoherde i Solfs församling.

Och mörkret har inte övervunnit det

Kolumn.

"Jag har alltid fascinerats av att Gud ville komma och vandra på den jord vi delvis med vett och vilja skövlat och förstört. Att han överhuvudtaget bryr sig om en mänsklighet som delvis vänt honom ryggen", skriver Mats Björklund.

11.12.2020 kl. 14:25

”... Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Joh 1:1–4

Firandet av advent år 2020 blir nog inte som i fjol eller för tjugo år sedan. Pandemin gör att vi måste justera våra planer, så att vi hålls friska.

Alla tycker inte om förändringar. Jag tror att många bär på en önskan att livet ska fortsätta i samma hjulspår. Att inget egentligen ska förändras och vi ska göra som vi alltid har gjort. Nya oprövade rutiner kan göra det svårt att få allt att fungera med familj, släkt och vänner. Ett utarbetat schema är för många en god handräckning när julfirandet genomförs. Traditioner hjälper till att hålla julstressen i schack. I år har jag själv upplevt vilsenhet inför julfirandet. Alla tillfällen under advent och jul ska få ny skepnad i och med alla pandemibegränsningar. Hur göra det bästa av situationen?

Varje dag innebär förändring och nya utmaningar, både på det personliga planet och i vår närmiljö.

Men vissa saker kan coronaviruset inte rå på eller förändra. Kärnan i kyrkans julbudskap. Ordet blev människa. Jesus föddes för att bli människornas ljus. I änglarnas budskap ”Idag har en frälsare fötts” finns evigheten och tidlösheten inbakad.

2020 blir nog året då coronapandemin tvingade oss att förändra våra liv och vårt sätt att leva. Det goda är kanske att vi lärt oss uppskatta tillvaron utan pandemi. Även en vanlig dag börjar kännas mer och mer värdefull ju längre restriktionerna är i kraft.

I november är mörkret så kompakt att det kryper in i sinnet. En månad till, och vi får mer och mer dagsljus till vårt förfogande. Det gäller igen att hålla ut. Tänja på tålamodet igen, som så många gånger detta år.


I vår värld finns ännu hopp, liv och ljus. Advent och jul talar om ljuset som kom in i världen så att vi ska leva. Jag har alltid fascinerats av att Gud ville komma och vandra på den jord vi delvis med vett och vilja skövlat och förstört. Att han överhuvudtaget bryr sig om en mänsklighet som delvis vänt honom ryggen.

Ett av namnen på Jesus är Immanuel, som betyder ”Gud är med oss”. Tack och lov blir vi påminda om det varje advent och jul. Jesus kom och delade våra villkor. Hans födelsefest är en påminnelse om att Gud inte övergett oss.

Med hopp om julefrid och ett gott nytt år.

Text: Mats Björklund

Sara Grönqvist provpredikar den 15 maj kl 10.

kyrkoherdeval. – Jag tror att min styrka är att jag är intresserad av församlingen, säger tf. kyrkoherde Sara Grönqvist inför kyrkoherdevalet i juni. 26.4.2022 kl. 16:16

Kolumn. Som förälder till en levnadsglad tvååring är det mycket man ska lära barnet om vardagens och livets praktiska sysslor, skriver Anna Edgren. 26.4.2022 kl. 16:13
– Mera tid för barn och barnbarn. Och för sådant jag gjort förut, kanske att måla, eller körsång. Men vi får se vad det blir, säger Irina Lemberg som blir pensionär

BORGÅ. – Fast läget med de ukrainska flyktingläget kliar i fingrarna, säger diakoniarbetaren Irina Lemberg som i maj lämnar jobbet för att bli pensionär. 26.4.2022 kl. 15:56
– Nu behövs kyrkan och församlingens gemenskap efter de här långa perioderna när man inte har kunnat träffas, säger Håkan Sandell.

vanda. Håkan Sandell i Vanda är kyrkvärden som också har jobbat med världens stora rymdprojekt. 26.4.2022 kl. 15:34
Johan Eklöf i Kristinestads kyrka. Här ordnas ”Bön för fred” varje onsdag kl. 18. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. När flyktingvågen från Ukraina nådde Kristine­stad var församlingen beredd. Tidigare erfarenheter var till stöd. 13.4.2022 kl. 11:20
Kaisa Nyroos. FOTO: PRIVAT

Kolumn. "När sången är över går jag till första bänkraden och sätter mig ner. Jag känner att hela min kropp är varm, avslappnad och rofylld." 30.3.2022 kl. 13:51
Pensionerade diakonissan Eva Westerlund har fyllt 101. Här på hundraårsdagen år 2020. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. Eva Westerlund började sin tjänst som diakonissa i Lappfjärd år 1954. En moped tog henne ut på uppdrag i byarna den första tiden. 30.3.2022 kl. 13:36
Mycket av det dagliga församlingslivet kommer att fortsätta som förut, menar biskop Bo-Göran Åstrand. FOTO: ARKIV/SOFIA TORVALDS

malax. Malax, Petalax och Bergö församlingar föreslås gå samman från årsskiftet. ”Vi måste tänka på framtiden”, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 30.3.2022 kl. 13:27
Övningar inför musikalen pågår för fullt. Från vänster Susanne Westerlund, Elin Smedlund, 
Rodney Andrén, Michael Wargh och Ann-Christine Nordqvist-Källström.

korsholm. Musikalen Jakten på den försvunna psalmskatten framförs i Replot och Korsholm. – Handlingen ligger inte så långt från verkligheten, säger kantor Michael Wargh. 31.3.2022 kl. 00:00
Camilla Fant är medlem i Solfs församling.

Kolumn. "Ett frö behöver omvårdnad och omtanke för att överleva." 31.3.2022 kl. 00:00
Patrik Vidjeskog bjuder in till önskepsalmafton.

Solf. Patrik Vidjeskog är ny tf kantor i Solf. Han är utbildad i komposition men självlärd som kyrkomusiker. Nu bjuder han in till önskepsalmafton! 31.3.2022 kl. 00:00
Ibland upplever vi något heligt när vi rör oss i skog och mark.

BORGÅ. Skogen kallar oss att vårda och vörda – det är temat för ett seminarium och en diskussion i Borgå. Hur ska vi bruka skogen ansvarsfullt? Och finns det en helig dimension av skogen? 31.3.2022 kl. 00:00
Sofia Montaguti har nyligen gift sig med en finlandssvensk och flyttat till Finland från Italien, via Sverige.

Kolumn. "Finlandssvenskar är nästan småpratets mästare." 31.3.2022 kl. 00:00
Sara George, diakoniarbetare och utbildad massör, kom på den goda idén att massera församlingsbor för att samla in pengar för Gemensamt Ansvar.

sibbo. Hämtmat, vinterbad och massage – diakon Sara George i Sibbo är inte rädd för att testa nya idéer för att bidra till insamlingen Gemensamt Ansvar. 31.3.2022 kl. 00:00

Kolumn. Jag upplever mig inte generellt som en rädd människa, men förra veckan var jag med om en situation där jag drabbades av en stark, irrationell rädsla. Det berörde inget allvarligt, men min reaktion blev oväntat stark och jag ville bara fly bort från det som jag förväntades utföra. Jag påmindes om gamla sår och begränsningar och nuddade vid något som legat dolt – min rädsla. 23.3.2022 kl. 13:08