Mari Nurmi har tillbringat många timmar på färja för att nå ut till de barn som går i församlingens klubbar.

Barn behöver kravlös samvaro

Väståboland.

Mari Nurmi har jobbat i tre år med barn i skärgården. Nu väntar nytt jobb i Åbo. – Barn är barn vart man än går, de vill bli sedda och bemötta, säger hon.

9.12.2020 kl. 00:00

Barn- och ungdomsarbetsledare Mari Nurmi sitter på färjan på väg till Houtskär när hon blir intervjuad. Hon har delat sin tid mellan Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö under tre års tid.

Hur ser en vanlig dag ut när du jobbar i skärgården?

– Jag planerar en ganska full dag nu när jag ska till Houtskär. Jag besöker dagiset en gång i månaden, berättar en bibelberättelse och så sjunger vi. Sedan har jag juniorklubb där vi till exempel bakar, pysslar, leker och äter mellanmål. Barnen får vara med och planera vad vi ska göra under året.

Sammanlagt 60 barn träffar hon i alla de klubbar som ordnas i skärgården, och församlingen har ett gott samarbete med alla skärgårdsskolor. Församlingens verksamhet är efterfrågad och omtyckt.

– Om man ser till hur många barn som går i skolorna i skärgården så är det en hög procent som deltar i församlingens verksamhet.

Hon tror inte att det i första hand beror på att det ordnas lite program överlag.

– I Nagu finns bland annat idrott, konst, musik och stadens barn- och ungdomsverksamhet. Jag tror att det som lockar med församlingens verksamhet är att man får komma precis som man är, det krävs inget extra. Du behöver inte ha olika talanger för att delta. Barn behöver en plats där de kan leka och vara sig själva.

I och med att Mari Nurmi i början inte kände till alla lokala ställen har barnen ryckt in.

– Jag visste inte var man kan simma i Korpo centrum, så barnen fick visa mig. Man ser på barnen att de är stolta över det de har. Sällan märker man en sådan stolthet i större städer. På Iniö visade barnen mig en utsiktsplats uppe på berget där man kan se ända till Åland.

Storstan väntar

Det blir svårt att lämna barnen när Mari Nurmi efter årsskiftet börjar jobba i Åbo svenska församling.

– En del vet om att jag är på väg, och de tycker inte om det. Vi har lärt känna varandra väldigt bra. Jag har förklarat att det inte är något fel på dem, utan att det är den långa arbetsvägen det beror på. Och de förstår att det är lång väg.

Mari Nurmi är bosatt i Pargas och när hon blir ungdomsarbetsledare i Åbo svenska församling förkortas arbetsvägen betydligt.

– Och så kommer jag att ha ett arbetslag närmare mig, och ett team med den andra ungdomsarbetsledaren. Ett eget team har jag saknat en aning i och med att jag jobbar för fyra olika kapellförsamlingar.

I Åbo kommer hon att ha ansvar för arbetet med barnfamiljer och barn i lågstadieåldern samt en del konfirmandarbete. Arbetet med barn ser hon som ganska allmängiltigt.

– Barn är barn vart man än går, de vill bli sedda och bemötta.

Mari Nurmi

  • Intressen: Fotografering och matlagning.
  • Livsmotto: Att försöka hitta något som gör en nöjd, den livsglädjen smittar av sig.
  • Känner sig mest hemma vid vattnet. Jag är uppvuxen i Lojo vid en stor sjö, och varje dag vistas jag vid havet i Pargas.
Ulrika Hansson

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46