Jussi Meriluoto (till höger) värnar om den informella kontakten till församlingsmedlemmarna, här en pratstund med Janne Gröning

Biokemisten som blev kaplan i Iniö

Väståboland.

Jussi Meriluoto forskar i blågröna alger. Men han är också kaplanen som sköter prästuppgifter, umgås med folk i byn, och tömmer musfällor i kyrkan. – Det här är ett konkret samhälle, säger han.

25.11.2020 kl. 15:21

År 1981 började Jussi Meriluoto studera vid Åbo Akademi och blev biokemist. Han fördjupade sig i blågröna alger och deras gifter.

– Det är ett typiskt skärgårdstema, konstaterar han.

Skärgården blev sedermera också hans arbetsplats, men då som kaplan.

– Jag hade som pojke ett visst intresse för att jobba i kyrkan.

Barndomsdrömmen blev sann efter studier i teologi vid sidan av jobbet som forskare vid Åbo Akademi. Han är deltidsanställd t.f. kaplan och vistas torsdag till söndag i Iniö församling, som har kring 150 medlemmar. Resten av veckan är han forskare vid Åbo Akademi.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

– Till den konkreta verksamheten hör förstås gudstjänster och förrättningar. Men jag tycker det är viktigt med informell kontakt så jag rör mig ute i byn och pratar med folk. Jag vill vara en medvandrare i vardagen. Och så hör det till prästens rutiner att be för sin församling, det upplever jag som en seriös uppgift.

Som den enda kyrkligt anställda som regelbundet vistas i Iniö utför han också diverse vaktmästaruppgifter.

– När jag nu senast anlände till Iniö på kvällen 21.40 så var det första jag gjorde att söka mig till kyrkan där jag tömde musfällorna.

Utan frivilliga krafter skulle församlingen ha svårt att klara sig.

– Jag vill tacka församlingsmedlemmarna. De frivilliga insatserna är jätteviktiga för en liten ort. Det kan gälla musikinsatser, dekorering av kyrkan, textläsning, gravgrävande, klockringning, informationsgång, att öppna kyrkan för turister eller talko på kyrkogården. Det här kunde vara en modell för kyrkan i övriga landet när resurserna minskar.

Praktisk inställning

I Iniö finns en praktisk inställning som han uppskattar.

– Det är till exempel anhöriga och släktingar som gräver gravar med spadar. En grävmaskin skulle inte få plats på vår kyrkogård.

– Förhållandet till döden är naturligt här. Döden ses som något konkret som hör till. Den inställningen tror jag gäller skärgården i största allmänhet. Och man är också van vid att döden kan komma plötsligt i form av olyckor, när till exempel isarna inte bär.

Under nästa år ska kyrkan i Iniö renoveras.

– Golvet lider av en fuktskada så det måste bytas ut. Uppvärmningssystemet är el, så vi letar efter ett hållbarare alternativ. Och så finns all anledning att förbättra tillgängligheten till kyrkan med ramper för rullstolar och rullatorer.

Gudstjänster och förrättningar måste då ordnas i församlingshemmet och prästgården.

– Och kanske delvis utomhus sommartid.

Inför det nya kyrkoåret har Jussi Meriluoto en önskan som ligger överst.

– Att vi skulle få fler barn till Iniö. Det är ett ständigt förbönsämne att det ska bli fler barnfamiljer här som håller skärgården levande.

En gång i månaden kommer barn- och ungdomsarbetsledare Mari Nurmi ut och ordnar församlingens klubb för skolbarnen. Just nu finns det sjutton barn i skolan, inklusive förskolan.

– Varje barn tar jag som en stor gåva och ett bönesvar. Barnen är församlingens ögonsten.

Ulrika Hansson

nykarleby. Utmaningen för styrgruppen för barn och familj är att hitta ledare för gruppverksamheten för de olika ålderskategorierna. Gruppens ordförande Ulla-Brita Wikström hoppas ha en lösning under våren. 20.1.2022 kl. 13:59

Kolumn. Det är en speciell känsla att avsluta det gamla året och gå in i ett helt nytt år. Kanske har du liksom jag köpt en ny kalender som bara väntar på att fyllas med anteckningar och planer? Kanske hör du till dem som ger nyårslöften? Det är så mycket som ryms in under ett levnadsår. Glädjeämnen, nya upptäckter och upplevelser, insikter, sorger och motgångar. 20.1.2022 kl. 13:58

vanda. Vad har Opuwo i Namibia och Vanda svenska församling gemensamt? Kärleken till kyrkan och vänskapen som trotsar geografiska avstånd. 20.1.2022 kl. 10:07

BORGÅ. Fredscaféet i Borgå samlar människor från världens alla hörn. Alla religioner, kulturer och språk är välkomna. En småskalig julfest blir det också i år. 16.12.2021 kl. 00:00

Kolumn. "Jag vet genom nyhetsrapporteringen mycket väl vilken realitet våra medsyskon lever i. Kan jag leva som om julen, livet var som förr?" 16.12.2021 kl. 00:00

sibbo. Nu hittas lösningar för kameler som är vingliga på benen och en krubba som sett sina bästa dar. Julevangeliet ska iscensättas i dagklubbens fönster i Söderkulla. 16.12.2021 kl. 00:00

korsholm. Julen i Senegal firas med god mat, kyrka och lite pynt. Anna-Lena Särs är missionär i Fatick, och har lärt sig att man inte visar ilska i Senegal. 16.12.2021 kl. 00:00

Kolumn. "Med yllesockor på fötterna och håret uppsatt i stressknut sitter jag vid köksbordet." 16.12.2021 kl. 00:00

Replot. Under våren startar en Alphakurs i Replots församling. Med eller utan tro – alla är välkomna. – Vi brottas med stora frågor, säger Leif Galls. 16.12.2021 kl. 00:00

korsholm. Julia Järveläinen är läkare, småbarnsmamma, förtroendevald och aktiv idrottare. Men om kraven blir för höga har hon en tanke som tröstar. 13.12.2021 kl. 13:38

Kolumn. "Om du kunde, vilka händelser skulle du då ha sparat, för att kunna återuppleva dem?" 13.12.2021 kl. 13:34

korsholm. – Det är gripande att tillsammans kunna berätta Marias lovsång genom musiken. Det säger Susanne Westerlund om julkonserten i Korsholm. 13.12.2021 kl. 13:29

vanda. Solveig Halonen är en minst sagt aktiv pensionär. – Om du vill må bra: gå i pension i tid! Vänta inte för länge att ta steget, säger hon med eftertryck. 13.12.2021 kl. 13:23

Kolumn. "Kändes det pinsamt eller bra för honom att sitta där och bli hyllad som en kung?" 13.12.2021 kl. 13:21

BORGÅ. Delaktighet i planeringen och uppskattning är något frivilliga i församlingen behöver. I en gudstjänstgrupp finns uppgifter för alla personligheter. 13.12.2021 kl. 13:18