Boris Salo: "Vid köksbordet kan vi alla hjälpa varandra att bearbeta vår egen livssituation"

Också lekmän behöver utrustas för själavårdande samtal. Det var en av de bärande tankarna när t.f. kaplanen Boris Salo började planera Larsmo församlings Själavårdshelg.

– Det behövs professionella själavårdare och terapeuter, men vid köksbordet och i vardagen kan vi alla stöda det medmänskliga samtalet och hjälpa varandra att bearbeta vår egen livssituation, säger Boris Salo, som också är aktuell med en bok om själavård.

Han tycker att han ser av ett ökande intresse för själavård.

– Människor ser själva sitt behov av själavård och märker också att de behöver utrustas för att hjälpa andra.

Han påpekar att det i församlingssammanhang blivit lättare att be om förbön än det vara för ett par decennier sedan – och att själavård och förbön ofta går hand i hand.

Vad är då själavård? Det är samtal som kan innehålla terapeutiska element, men där man ser människan som helhet – också som en andlig varelse med andliga behov.

– Undervisningen under själavårdshelgen kommer att handla bland annat om vår självbild och hur den formas, men också om parförhållandet och om människans helande, säger Salo.

Skillnaden mellan sår och synd

Han säger att när man vill hjälpa människan blir det lätt så att läkarna ska ta hand om kroppen, psykologerna om själen och prästerna om anden.

– Men en sådan indelning är konstlad.

Boris Salo talar gärna om trinitarisk själavård.

– När vi tar in allt det Gud gör som Fader, Son och Ande blir det så heltäckande, och vi möter hela människan och hela livet. Livet är fint, men också söndrigt, det kan bli helare och ska bli helt en dag.

Det finns några saker att tänka på i våra människomöten.

– En är att se skillnaden mellan sår och synd. Sår får vi när andra gör fel mot oss, synd är det att vi gör fel mot andra. De har olika botemedel.

Ett människomöte kan också hjälpa oss till en kärleksidentitet i stället för att leva i en prestationsidentitet.

– Det är också viktigt att låta en atmosfär av både nåd och sanning prägla samtalet. Vi behöver både accepterande och äkthet för att komma vidare, säger han.

Dessutom är det viktigt att verkligen lyssna.

– Vi funderar ofta väldigt mycket på vad vi själva ska säga i stället för att inse att ett samtal handlar om att vara koncentrerad på den andra.