Johan Andersson tror att ett prästbarn växer upp med en särskild arsenal av psykologiska och sociala verktyg.
Johan Andersson tror att ett prästbarn växer upp med en särskild arsenal av psykologiska och sociala verktyg.

Johan Andersson: "När man växt upp i en prästfamilj får man en arsenal av psykologiska och sociala verktyg"

Närpes.

Esbobon Johan Andersson har haft en framgångsrik karriär som grundare till flera programvaruföretag. Han växte upp i Närpes som son till en präst och sonson till en annan.

11.11.2020 kl. 18:00

När han var åtta år fick hans pappa kaplanstjänst i Närpes och familjen flyttade dit från Helsingfors. Närpes var bekant, det var hans mammas hemort där de tillbringat somrarna sedan han var liten.

– Men det tog en tid innan jag förstod vad folk sa där, minns Johan Andersson som skulle börja andra klass när de flyttade.

Förutom att pappan var kaplan var hans morfar Edvin Stenwall ortens kyrkoherde och en känd profil.

– När man växt upp i en prästfamilj får man dels ett kontaktnät – alla känner prästpojken – dels en arsenal av psykologiska och sociala verktyg. Man umgås med väldigt olika människor, allt från biskopar som trampat in och ut genom dörren till folk från byarna.

Hans första sommarjobb var att klippa gräs på kyrkogården, det andra att skriva ut ämbetsbetyg på pastorskansliet.

Den negativa sidan av den semioffentliga rollen som prästens barn är att uppfattas som en representant för församlingen och att man förväntas agera därefter – gränser som en tonåring gärna testar.

"Du kan tänka dig en prästpojke som på juldagen spelar i ett band på en dansplats. Det var en upplevelse."


Johan Andersson var musikaliskt intresserad och spelade trombon i Närpes skolmusikkår från 9 års ålder. Som 15-åring blev han vald till tonårsrådets ordförande, med uppgift att ordna aktiviteter för alla byar. För programmet stod det rockband han grundat med sina vänner.

– Vi lärde oss att uppträda för publik på de här tillställningarna. Det kunde ibland vara flera hundra personer.

Deras föräldrar gick i borgen för att de skulle kunna köpa instrumenten och det blev framgångsrik bandkarriär i några år, de fick spela på dansplatser och turnerade runt i Svenskfinland. Repertoaren med allt från Beatles till Creedence Clearwater Revival stack ut i den miljön i början av 70-talet.

– Du kan tänka dig en prästpojke som på juldagen spelar i ett band på en dansplats. Det var en upplevelse.

Akademikern blev företagare

Johan Andersson hade flera studieplatser att välja på efter studenten – Karolinska i Stockholm, Hanken i Helsingfors.

– Jag beslöt att den finska jag ändå lärt mig under armén ville jag försöka bättra på.

Han blev diplomekonom från Hanken, studerade vidare till magister och jobbade som forskningsassistent. Hans avhandling om de sociala och ekonomiska effekterna av att etablera en fabrik i ett litet samhälle fick uppmärksamhet och han blev erbjuden att studera och forska vid Stanford.

Men karriären tog en annan riktning. När hans professor startade ett företag i software-branschen – det var tidigt 80-tal och mikrodatorerna hade börjat komma ut på marknaden i större utsträckning – blev Johan den första anställda.

Efter över sju år i det växande företaget gick han och en kollega vidare och startade eget.

– I juni 1989 fann jag plötsligt att jag var vd för ett nystartat företag och samtidigt föddes mitt första barn.

Året innan hade han gift sig med en flicka från Närpes. De fick fyra barn och fyrtio år tillsammans. Hans fru dog i september.

– Idag är jag en 66-årig änkling som tittar tillbaka på ungefär fyrtio år av arbetsliv.

Skakade hand med Bill Gates

Att få företag att växa och må bra och kunna livnära arbetstagare är något han varit stolt över. Han säger att arbetsmotivationen är viktig i ett konsultföretag.

– De måste veta varför de kommer till arbetet på morgonen. Kan man inte svara på den frågan, om de inte känner det själva – då har man misslyckats.

Johan Andersson kan också säga att han skakat hand med Microsoft-grundaren Bill Gates. Microsoft var en viktig partner för många företag. Första gången Andersson träffade Gates var på hans besök hos finländska samarbetspartners i början av 90-talet. Han har sett honom som en inspirerande ledare att följa med.

– Man börjar intressera sig för vad som driver en sådan person. Han utsätts ju för en massa kritik, men jag har alltid sett att han har kunnat svara också på den här frågan varför.

Sedan mars är Johan Andersson pensionär. Han har hunnit vara med och starta två egna företag i programvarubranschen. Det första egna företaget sålde de till Sverige, men det gick omkull i de dåliga tider som rådde då.

– Dagen efter hade vi redan startat ett nytt.

Det sålde de år 2012 till ett Esboföretag, det växte från 80 till 300 personer och blev för ett år sedan del av ett större holländskt företag.

– Då passade jag på att pensionera mig.

Emelie Wikblad

De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37
Gunvor Flykt och hennes man bor i egnahemshus där det alltid finns något att syssla med. Barn, barnbarn och vänner finns också i närheten.

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20