Därför kan han be oss att förlåta

Kolumn.

"Både att ge förlåtelse och ta emot förlåtelse kan vara bland det svåraste vi människor ställs inför. Vi vill jämna ut det som hänt, få hämnd, vi vill ha blod."

11.11.2020 kl. 16:30

Petrus kommer till Jesus och frågar hur många gånger man ska förlåta sin broder och föreslår till och med sju. Judisk lära sa att man skulle förlåta någon tre gånger men inte den fjärde, så Petrus trodde han var generös när han mer än dubblerade det. Jesus svarar sjuttiosju –översatt det ska inte vara någon gräns på hur mycket ni förlåter varandra.

Både att ge förlåtelse och ta emot förlåtelse kan vara bland det svåraste vi människor ställs inför. Vi vill jämna ut det som hänt, få hämnd, vi vill ha blod. Om det är svårt att göra det i mindre saker hur svårt är det inte i det stora.

"Att förlåta känns som om man på något sätt godkänner det som skett, att vi till och med skadar oss själva. Vi kan inte förlåta det, hur kan Gud kräva att vi gör något sådant?"


Man kan inte
gömma eller bortse från att det i vår värld händer fruktansvärda saker. Våld, förtryck, massmord, det är en sorgligt lång lista med saker vi människor kan göra mot varandra. Vi kan göra saker som är så stora att man inte ens ser någon väg mot förlåtelse. Att förlåta känns som om man på något sätt godkänner det som skett, att vi till och med skadar oss själva. Vi kan inte förlåta det, hur kan Gud kräva att vi gör något sådant?

Kanske för att han faktiskt har gjort det själv. Det vi människor gör mot varandra har vi också gjort inför Gud och mot Gud. Och Guds lösning kan vi se i Jesu död för oss. Straffet för allt vi människor har gjort fel tog Jesus på sig när han dog på korset. Det är grunden i den kristna tron: det onda vi människor gjort låg mellan oss och Gud och genom Jesu död finns en väg genom det fram till Gud. Det är inte lätt, Gud själv blev människa för att rädda oss, så mycket krävdes.

Därför kan Gud be oss om det. Och för att han vill skydda oss. Det onda som sker, stort och smått, lämnar spår i oss. Förlåtelsen är en väg att börja en helandeprocess för att vi ska komma igenom det onda. Vi kan inte riktigt förstå förlåtelsen, men den är grunden till vår kristna gemenskap. Förlåtelse, som det står i bönen Fader vår, för oss och för dem som gjort oss ont.

Hat vållar fejd, kärlek skyler alla fel. Ordspr. 10:12. Någon gång måste hatet ta slut, det första lilla steget i kärlek mot en lösning kan verka både svårt och omärkligt men det är viktigt. I dagens värld med sjukdom, oroligheter och våld måste vi minnas att det viktigaste vi kan göra är att visa varandra kärlek och att förlåta varandra.

Text: Ulf Sundqvist

Sara Grönqvist provpredikar den 15 maj kl 10.

kyrkoherdeval. – Jag tror att min styrka är att jag är intresserad av församlingen, säger tf. kyrkoherde Sara Grönqvist inför kyrkoherdevalet i juni. 26.4.2022 kl. 16:16

Kolumn. Som förälder till en levnadsglad tvååring är det mycket man ska lära barnet om vardagens och livets praktiska sysslor, skriver Anna Edgren. 26.4.2022 kl. 16:13
– Mera tid för barn och barnbarn. Och för sådant jag gjort förut, kanske att måla, eller körsång. Men vi får se vad det blir, säger Irina Lemberg som blir pensionär

BORGÅ. – Fast läget med de ukrainska flyktingläget kliar i fingrarna, säger diakoniarbetaren Irina Lemberg som i maj lämnar jobbet för att bli pensionär. 26.4.2022 kl. 15:56
– Nu behövs kyrkan och församlingens gemenskap efter de här långa perioderna när man inte har kunnat träffas, säger Håkan Sandell.

vanda. Håkan Sandell i Vanda är kyrkvärden som också har jobbat med världens stora rymdprojekt. 26.4.2022 kl. 15:34
Johan Eklöf i Kristinestads kyrka. Här ordnas ”Bön för fred” varje onsdag kl. 18. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. När flyktingvågen från Ukraina nådde Kristine­stad var församlingen beredd. Tidigare erfarenheter var till stöd. 13.4.2022 kl. 11:20
Kaisa Nyroos. FOTO: PRIVAT

Kolumn. "När sången är över går jag till första bänkraden och sätter mig ner. Jag känner att hela min kropp är varm, avslappnad och rofylld." 30.3.2022 kl. 13:51
Pensionerade diakonissan Eva Westerlund har fyllt 101. Här på hundraårsdagen år 2020. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. Eva Westerlund började sin tjänst som diakonissa i Lappfjärd år 1954. En moped tog henne ut på uppdrag i byarna den första tiden. 30.3.2022 kl. 13:36
Mycket av det dagliga församlingslivet kommer att fortsätta som förut, menar biskop Bo-Göran Åstrand. FOTO: ARKIV/SOFIA TORVALDS

malax. Malax, Petalax och Bergö församlingar föreslås gå samman från årsskiftet. ”Vi måste tänka på framtiden”, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 30.3.2022 kl. 13:27
Övningar inför musikalen pågår för fullt. Från vänster Susanne Westerlund, Elin Smedlund, 
Rodney Andrén, Michael Wargh och Ann-Christine Nordqvist-Källström.

korsholm. Musikalen Jakten på den försvunna psalmskatten framförs i Replot och Korsholm. – Handlingen ligger inte så långt från verkligheten, säger kantor Michael Wargh. 31.3.2022 kl. 00:00
Camilla Fant är medlem i Solfs församling.

Kolumn. "Ett frö behöver omvårdnad och omtanke för att överleva." 31.3.2022 kl. 00:00
Patrik Vidjeskog bjuder in till önskepsalmafton.

Solf. Patrik Vidjeskog är ny tf kantor i Solf. Han är utbildad i komposition men självlärd som kyrkomusiker. Nu bjuder han in till önskepsalmafton! 31.3.2022 kl. 00:00
Ibland upplever vi något heligt när vi rör oss i skog och mark.

BORGÅ. Skogen kallar oss att vårda och vörda – det är temat för ett seminarium och en diskussion i Borgå. Hur ska vi bruka skogen ansvarsfullt? Och finns det en helig dimension av skogen? 31.3.2022 kl. 00:00
Sofia Montaguti har nyligen gift sig med en finlandssvensk och flyttat till Finland från Italien, via Sverige.

Kolumn. "Finlandssvenskar är nästan småpratets mästare." 31.3.2022 kl. 00:00
Sara George, diakoniarbetare och utbildad massör, kom på den goda idén att massera församlingsbor för att samla in pengar för Gemensamt Ansvar.

sibbo. Hämtmat, vinterbad och massage – diakon Sara George i Sibbo är inte rädd för att testa nya idéer för att bidra till insamlingen Gemensamt Ansvar. 31.3.2022 kl. 00:00

Kolumn. Jag upplever mig inte generellt som en rädd människa, men förra veckan var jag med om en situation där jag drabbades av en stark, irrationell rädsla. Det berörde inget allvarligt, men min reaktion blev oväntat stark och jag ville bara fly bort från det som jag förväntades utföra. Jag påmindes om gamla sår och begränsningar och nuddade vid något som legat dolt – min rädsla. 23.3.2022 kl. 13:08