Att leva på övertid

Kolumn.

Livet är ingen självklarhet – många av oss lever på övertid, skriver Mats Edman, kaplan i Nykarleby församling.

29.10.2020 kl. 17:03

I arbetslivet är övertiden reglerad i de flesta branscher. Ibland går det att kvittera den mot ledighet eller att få ersättning upp till en viss nivå. I livet får vi ett visst antal år som en gåva. Den förväntade livslängden ökar år för år, men är ändå begränsad. Många av oss har emellertid upplevt att vi lever på övertid. Det kan vara fråga om en sjukdom man har gått igenom och blivit frisk ifrån. Eller så hålls den under kontroll. Läget är stabilt med andra ord.

Det kan också handla om en olycka där sekunder eller millimeter betyder skillnaden mellan liv och död. Efter att man gått igenom något sådant är man tacksam över varje dag man får som en gåva. För livet är ingen självklarhet. Det blir vi minsann påminda om gång efter gång.

Vi närmar oss Alla helgons dag och den får oss att inse att övertiden en dag är förbrukad. Vi samlas i kyrkor och kapell för att minnas nära och kära som gått bort under det senaste året. För många är dagen tung och smärtsam, fylld av minnen. Och ändå – mitt i smärtan går man framåt. Sorgen synliggörs och konkretiseras, vilket är bättre än att den förtigs och att kroppen lider. Alla helgons dag erbjuds oss som en livsbejakande dag när vi på nytt får vidkännas de inre känslor som ändå finns.

Vårt samhälle är i desperat behov av goda förebilder. Det här gäller inom idrotten där många matcher minsann har avgjorts på övertid. En bråkdels sekund kan förändra resultatet. Där behövs såväl goda vinnare som förlorare. Men framför allt inom kyrkan behöver vi en dag då vi lyfter fram helgonen. Det handlar då om människor som mitt i sin inre svaghet och bräcklighet har fått genomlysas av Guds kärlek och bli till välsignelse för många. Inom vår kyrka helgonförklaras ingen. Vi tillber inte helgonen, men vi behöver deras föredöme i tro och utgivande kärlek. Oberoende av om vi lever på övertid eller inte!

Sofia Torvalds

Rose-Maj Friman är sjukhuspräst.

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04
Dvärgpudeln Dexter fick det hem han behövde hos Susanne Broända och hennes man.

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00
Tua Pasanen har upplevt församlingen som en trygghet i tillvaron.

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55
Mats Fontell är ungdomsarbetsledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49
Ilse Stenius tycker om att bena ut de kulturella koder som gör en del bibelställen svåra för dagens läsare.

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56
– Det finns många sätt att hjälpa, säger Lotte Stolt, här med sonen Aron.

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25
En skogsbrand lämnar ett öde landskap efter sig, men är ändå en del av skogens levnadscykel,
konstaterar Linus Stråhlman.

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05
Irina Lemberg är diakoniarbetare i Borgå svenska
domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59
Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker.

sibbo. Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker. 2.9.2021 kl. 11:56
Fredrik Kass är glad över att så många församlingsmedlemmar i Solf är aktiva och ansvars-
tagande.

Solf. Solf församling har många nya anställda; tf står det framför titlarna. Men verksamheten är väl inte tf? Hur ser Fredrik Kass på nuet och framtiden? 2.9.2021 kl. 11:52
Olof Jern är tf ungdomsarbetsledare i Solfs församling.

Kolumn. "Många människor, kanske de flesta, är rädda att bli avslöjade." 2.9.2021 kl. 11:43
Från vänster dagklubbsbiträde Sanna Huhta, barnledare Annika Lumme och diakoniarbetare Joanna Holm.

Solf. Tre nyanställda i Solfs församling fick svara på frågorna: 1. Vem är du? 2. På vilket sätt finns du till för församlingsborna / Vad vill du hälsa dem? 2.9.2021 kl. 11:37

Kolumn. Vi ska ta god hand om vårt jordiska hem. Men vi har också ett hopp om något större, skriver Markus Engström. 1.9.2021 kl. 19:25
Kerstin Hägen är nöjd med den nya broschyren. (Foto: privat) Lyran är placerad på orgelläktarens norra vägg. Lillklockan väger 176 kg och köptes från Stockholm år 1723. (Foton: ur broschyren)

malax. Malax kyrka har fått en ny, bildrik broschyr. – Broschyren är resultatet av ett bra teamarbete, säger Kerstin Hägen. 1.9.2021 kl. 19:10
Jan-Erik Ravals vid prästgårdsmuseet i Korsnäs. (Foto: privat)

KORSNÄS. – Vi har inte råd att vara negativa i Korsnäs! säger Jan-Erik Ravals. Han är en Korsnäsbo med många järn i elden. 1.9.2021 kl. 19:02